Aftonbladet – 31 juli 1838, sida 3

TRÄ 2IGÅRDSPORTEN af Fr. Soulie. Madame de G var en rik enka, om fyrti år; ännu egde hon mycket i behåll af sir fordna skönhet, och af koketteriet återstod just jemt så mycket, som erfordrades att framställa henres behag i den fördelaktigaste dager. Dei var år 1818, och jag umgicks ofta i hesnes hus. Jag kan icke påminna mig hos någon qviuons hafva funnit på en gång större godbjertenhet och värdighet. Hon egde visserligen mycket snille; men allt hvad hon sade bar prägel ai en så djup melankoli, att jag, som då blott var 18 år, en ålder då skämtet och begabberiet utgör det ezda man senterar, icke märkte hennes öfverlögserhet. Det dröjde likväl icke länge, innan jag fann, huru svårt det är alt utan actvändande af elakhetens och satirens vapen väcka så mycket iosteresse. Hvad som förskaffade mig — den tiden ea fattig juris studiosus — inträde i ett så lysande hus som hennes, var min nära bekantskap med hennes tvenne söner, hvilka på samma gäng som jag, blifvit intagna vid och utgått ifrån ett och samma ko!legium. Deras moder ville icke bryta deras gamla förbindelse, då hon förde dem ut i verlden, och önskande att göra s.na söners kamrater till deras vänner, emottog hon i sin societ dem, hon hört fördelaktigest orstalas. De unge G svarade illa emot modrens ömma bemödanden, och dei var för henne, så utmärkt, så fin i sitt sätt, en verklig sorg att se dem i sitt uppförunde effekiera en likhet med stalldrängar och råa jägare, endast talavde om hästar, hundar, ett Jusiigt lif och äveotyr. Madame de G önskade imedlertid att besegra sica söners mindre goda böjelser, och bedömande dem efter sitt qvinnohjerta och kanhönda äfven efter sina minnen, bildade hon ocmkring dem en mera intim krets, dit icke acdra inlätos, än några män af utmärkta manr samt två, tre behagliga och älskvärda väninnor till frun i huset. Jetta försök bade så liten framgång hos våra unga rustibussar, att efter måltiden, hvarunder de varit placerade mellan tvenne personer af ett utmärkt och intagande väsende, jag såg madame de G sittande ensam i sin salong, under det resten af sällskapet promenerade i trädgården. Jag gissade genast, stt hennes söners grofva och åa fasoner var orsaken till hennes ledsnad, och tog mig friheten att sitta ped och börja ett samtal med henne. Efter att några ögonblick hafva beklagat sig öfver ungherrarne, kastade hon sig in på en tanka, som tycktes hafra fattat henne, och fortfor: — Då jag rätt betänker saken, ser jag väl, att felet ieke så mycket ligger bos dem, som jag trott; de handla endast i konseqvens med andan af vå:t tidehvarf. Mean föraktar puj för tiden allt, som gör en man utmärkt ochj comme il faui. Fruktan för despotien låter alla denna tids stora idder insulteras och heatet till der garela regimen stämplar med löjlighet det ridderliga devouement, som gjorde det frouska umgängslifvet till modell för Europa. Lit detta endast fortfara, och i Frankrike skall inom tio år endast finnas financierer, 2dvokater och stalldringar; promenaderna skola förvandlas till samlingsplatser för cigarrökare och salongerna till frikaffger. — Imedlertid, madam, svarade jag, utp!ånas icke passionerna af vanan, och då de bliva mäktigt upplifvade, skola de åstadkomma .... — Förhuliga skandaler, afbröt hon mig, brott kazhända, men aldrig dessa rena, Gintresserade känslor, som äro tiliröckliga att lyckliggöra det qvionohjerta, som uppväekt den. I detta ögonblick passerade förbi fönstret grefve Wx4, en officer af sällsynt förtjenst. Han hade förlorat en arm, och redan tjent nog 3 länge, att med heder kunna draga s sig tillbaka. ; Madam de G kastade på den förbi igtende; en egen blick af medlidande, och forifor: I frn 5e der en man, hvars kalla artighe: förundrar och någon gång isar er; ban har does) gjort för en qviana någonting hvaron ingen aft eder, med ert oförfärade tal och ert sjertva skryt ait kunna göra allt, ens fattat ca 8 Jag bad henue enträgot omtia!a den h hvarpå hon a? vinder ade, och efter rå hliecke testnal. nödvändiga för att påhfin