Aftonbladet – 20 juli 1838, sida 3

SRA tige JUL RAT pa HCL ALI UI. I oo Jag, min onkel? . . . I — Det är konungens befallning; der är hos Ihonom du kan göra invändningar. Med dess ord vände han Arthur ryggen. Utom sig och rådlss skyndade nu Arthur til , Judith, förde heunre till Fuilerierna, erkände jbenne för sin mätress inför hela Paris, och det i dagen innan han skulle ingå vid seminarium. I Beona gång kunde man icke längre visa öfver, seende. Det var omöjligt att efter en sådan I skandal, åtminstone på längs, ingå i kyrkans I tjenst. — Detta var allt hvad Arthur önskade. i— Monseigoeur skref till Judith det hotande bref vi sew, och konung sände Aribur en hefalloiog att inom 24 ummar lemna Paris. — Han måste lyda. Till all lycka var Arthur nära lierad med jen unge Bourmonrt, hvilken just följande natten skulle afresa till Algier. Arthur begärde att Isåsom volontär få åtfötja honom. — Då man mnar mig valet fritt af min lundsflyktsort, sade iha an, skall jag 8 åvminstone välja en ärofull. Jag skoM gå dit der faran och äran vänta. Jag skallstupa eller blind de första intränga i Casauba, och då jag återkommer med en eröfrad fana, får man se se, om de ännu våga insvepa mig i en i stola ), för att lita mig utdela väl Isignelsen äl de trogua. I Han aflägsnade sig i största hezlighet under nattens mörker, ty ulla hans steg voro bevakaj80, och han fruktade, stt man skulle bindra hocom, om man anade målet för hans tes; han skref till Judith några ord, för att underrätta henne, att han för någon tid reste bort; mer denna biljett blef uppsauppad och kom ej fram. : Följande veckan var Arthur på hafvet och på tjugonde dygnet: landsteg han på AfriDu kas kust. iaa var en af de första vid. stormningen af kejsar sp i och blef sårad, vid: sidan af sin vän, Bov mont, som stupade midt; under triumfen. — Två långa månader låg Arthar mellan NH? och död; och då han kom sig! var det förbi med hans lycka och förhoppniagar, så väl som hans onkels, Alb hade gått i gvaf med Carl X:s mozarki. Biskopen kunde icke uthärda en dylik motgång; sjuk och lidande till sin själ, kunde han: icke uppfylla sin önskan att följa hofvet i dess! andstykt. — Den ot tålighet, dea koleriska skak-: niog, hvari haw ständigt befann sig, hade upp-: hetsat hans blod och drifvit det åt hjernan; en feber inafoen sig och i detta retaingstillstånd blef hans systerson det föremål, som fick upp-! bära hans hämnd på Julirevolutionen, i Knappt hade Arthur tillfrisknat efter sin bles-. syr, förrän han återvände till Paris — och det: är här, mine he errar, sade mnotarien, höjarde på! en nn, som jag hörjar uppträda på scecen. refven inställde sig hos mig, för att anförtro några arfsaffärer, dem hon icke sjelf kuude utrö ita. Jag vill icke uppehålla eder med detaljerna af inventeringen, ehuru en väl gjord investeriog är något rätt intressant. Under numereringen och upptecknandet af åtskilliga papper, som befunno sig i monscigaeurs ehiffonier, faun jag en biljut på fat velin med pressade rosor och guldkanter, undertecknad : Judith, dansös vid operan. Ett bref från en dansös till en biskop! ... Jag ville för det högvördiga ståndets skull förstöra den, men Artbur hade redan fått tag i biljetten, och då jag såg hans oro och rörelse vid gemomlisningen deraf, trodde jag ett ögonblick, Gud förlåto mig den tanken! att morbror och systerson varit rivaler, utan att veta det. — Siackars ficka! . .. olyckliga! ... utropade Arihar. . . hvilken ädelhet, hrilken högsinthet, hvilken skatt ja ag der ägde! håll min herre, håll, läs, och då jag läste: Om det är et broit, att men älskar honom f hela sin själ, är det jog som är skyldig; men vhan är icke medbrottslig dertill.n sade ban häftig: — der är samt! hon älskade mig af hela sin själ, och jag märkte detic ke, jag tänkte icke på att älska hence .. cv hon var sexton år, förtjusande, vacker . . . ni vet icke det ni, min herre, det är den vackraste qvinna i hela Paris. — Jag tviflar icke derpå, Herr Grefve, men om ni behagar fortsätta vi inventeringen .. . — Som ni vill. AI Ao lan 4 AA RR