Aftonbladet – 19 juli 1838, sida 2

— — —— —— XaO-—r——?X-e-.Ä8PE——DD 4 8HLL LOG S DN MMO H—-——— i i BOKHANDELS-BULLETIN. Allmänheten, åtminstone här i hufvudstaden, känner utan tvifvel redan första häftet af en, under titeln: Tryckfrihetsharpan utgifven samling poesier, med afseende på dagens händelser; och de deruti förekommande poemerna Jurymannen med refräng: Kära gubbe nu du måste fälla, ty som gift du icke tria får. samt ,våra förhoppningarn, hafva under de båda sista veckorna utgjort ämnen för en hjertlig munterhet i åtskilliga kretsar och citeras till och med af mången utantill. Andra samlingen eller häftet under samma titel har nu utkommit, innehållande s. k. Juniscener, nemligen: 1:0 Åtalet, recitatif; 2:0 Presidenten och Rätten; 3:o Kemisten, politikus; 4:o Upproret, innefattande: kör af pojkar; kanon för ire polisbetjenter; solo af en åkende polisembetsman; Sång i lands gränd; Marsch till Stadshuset; Hymn vid fängelset; Folkets sång vid trupparnes uppmarsch; upprorsföretagen, och 5:o upprorslagen. Överhufvud äger detta häfte både i styckenas mängd och innehåll i det hela företräde framför det första, dels genom en lycklig och välhållen ironi, dels ock i några, uti verklig poetisk lyftning. Till det förra slaget hör det första styc-— OO OJ— ov — — — —-—.H rr ett recitatif är en adress till de svenske män, len sompkallas Åtalet , och hvilket i form af L hvilkas — — — ,kall det blef, att lagen skipa ibland ett envist folk, som icke vill begripa, I att den ej likadan för alla vara ksn. —-—— — — — — — — — — —— tt folk, som motgång än ej nog lärt kungar dyrka, och hvar försakelse tycks gifva ökad styrka; och fruktar ingen ting, om ej måhända Gvd ... Det innehåller vidare en målning af det förfärliga tillstånd, som måste inträffa — — om frihetshydran vi ej i dess linda qväfva,, och .linskärper huru man, genom en kraftfull handr ling i lagtolkvingsväg, bör lätta bekymret för ett folk, som eljest tänka vill, hur det i allt för sig bör klokast ställa till, men som ju ej har tid och råd att så fundera och som behöfs rätt väl vid plog och harf med som allting döma vill, högt klandrar lagars bud, mera. Utrymmet tillåter oss icke, — och vi skulle endast gå läsarens eget intresse af stycket i dess helhet i förväg derigenom, — upptaga af den sa Itiriska föreläsning, poeten håller uti statsläran, 5 loch som slutar med, som han säger: a Jag tror mig visat nr, hur vigtigt i en stat, a vatt ingen stör dess skick med klender och med 2 prat, i ej viglar upp ett folk, att på sin ställning tänka och åt en bättre lett :en hoppfult anblick . skänka. La ,Mer än i andra land det nödigt är i vårt, nder pst-llningarna gjort förhållandet rätt svårt,, Det andra poemet i ordningen är ett samtal mellan ,presidenter och rätter med slutrefrång: Ja mig syns vi komma lätt ur qvalet, ty af oss beror ju endast veletv, hvilka rader. äro såsom omqväde inpassade till hvarje vers. i Det tredje stycket handlar om en analyse-lrande ,kemistv, och hvarje vers slutas der med lomqvädet: Ja på upplösning allt går ut.