Aftonbladet – 13 juli 1838, sida 2

Huruledes en för samhällskroppens helsa och bestånd nödvändig enthusiasm kan tillverkas medelst goda tidningar och andra tjenliga medel, äfven der allmänt missnöje finnes i landet. På denna snart sagdt ovärderliga konst lempar oss det i Tyskland belägna konungariket Hannovers officiella blad (Hannoversche Zecitung) ett intressant prof uti flera omständliga beskrifningar på en nyligen af konung Ernst — med tillnamnet den kraftfulle — företagen resa, hvilken, efter samma tidnings uppgi!t, genom undersåtarnes jubilerande sympathi förvandlats till ett verkhgt triumftåg., Så t. ex. berättar den goda Hannoverska Statstidningen, att Konungen i Ritterhude i Bremiska landet emoltogs med ett tal, som slutade med dessa ord: Den trogna Hannoveranarens bjerta klappar starkt vid den efterlängtade åsynen af den Konung, som Gud skänkt honom; våra vördnadsfullaste och innerligaste önskningar följa Ers Maj:t öfver gränserna, och vår trohet känner inga sådana. Konungen svarade härpå: Jag är rörd öfver de många bevis på kärlek och aktning, som jag fioner öfverallt och äfven här; j kunnen vara försäkrade, att jag icke söker något annat mål, än att göra mina undersåter lyckliga. Den 26 Juni på aftonen inträffade Konungen i Osnabriäck klockan 11. Högstdensamme behagaden — säger en skrifvelse i Hannoverska tidningen — huldrikt foga sig efter de framför stadsporten väntande invånarnes begäran, ait få spänna hästarne från vagnen och sjelfve draga den; och på detta sätt anlände H. M. under fackelsken, åtföljd af borgarmilisen, genom de med kransar och girlander högtidigt prydda och illuminerade gatorna, vid klockornas ringning till det Kongl. slottet, under en otalig mängds huriarop., Huru verksimma sådana beskrifninger böra vara att utbreda folkets tillgifvenhet för monarken, faller af sig sjelf, i synnerhet i länder, hvarest censur finnes, och der följaktligen ioga motsatta yttranden få framtränga till publikens kunskap. Hvad betyder väl vid sådant förhållande några professorers eller en hop