Aftonbladet – 11 juli 1838, sida 2

En liten pikant impromtu inträffade i gå morse vid ångfartyget Gustaf Wasam afgång från Riddarholmen. Befälhafvaren hade kom: menderat främmande från bordy, landgånger var indragen, och skoflarza plaskade redar smått, för att sätta fartyget ut från kajen. Som varligt befunno sig på stranden en mängd personer, som medfoljt om bord afresande bekant: och värner och väntade att, sedan ångbåter kommit i gång, tillhvifta de längs fartygets reling sig rangerande passagerarne ännu ett slutligt lycklig resa!) Den ena hatten lyfte sig ef:er den andra, den ena näsduken efter der andra fläktade öfver hufvudena; har skallade et farväl! här ett god morgon, god morgon) här ett helsa alla tusenfallt! Men alla dessa olika tillrop öfverröstades plötsligen af en stämma, som på följande sätt ur den på landbacken församlade hopen adresserades till en aj fartygets passagerare: Ytterligare en gång! tala icke ett ord till den der af Crusens.olpes domare, som är om bord, utan visa honom. allt det förakt han förtjenar! hör du det!, Vid dessa ord vände sig alla passägerarne om, för att se efter hvar den sålunda apoastroferade månde befinna sig, och en person syntes i samma ögonblick, med ansigtet nerdraget i rockkragea och hatten djupt ner för pannan, skynla hals öfver hufvud med under däck.