Aftonbladet – 6 juli 1838, sida 3

OR ucmind MOTBRRTCIDS ePpteb ULU IRCU UuPET bygglig förklaring härledt dem fiån det gamla Grekland och dess akademier, ja mysterier, hvilka åter förskrefvo sig från orienten. Tante Minerva och Mästaren i Götheborg. eftermiddag en beskedlig mäster Nadel vid sitt arbete. Han hade aftocen förut läst de firska tidningarna på källaren, — ty det var en man, som följde med sin tid, — och blifvit mäkta herymrad vid de från flera håll sammanstötande underrättelserna om nöden i landena, — ty det var dertill en man med ömsint och psatriotiskt bjertelag Hela natten hade han sedan icke kuzcnat sofva, med betärklig uppsyn hade han hela dagen stå:t vid sitt arbete. Det syntes tydligt, att mannens tankar icke i dag föo!jde med nålen och tråden; han hvälfde i sitt hufvud någontiog vida konstigare än öfverstyng och slätsöm. Och i sanving, det var allt djupa planer, som i detta ögonblick begrundades inom denna lilla skräddarehjerna! Topp! . . . det är ett sätt ropade han ändiligen utom sig af glädje. vEn potatis ger mig åter så och så många; hvar och en af dessa andra året ett lika antal, summa så och så mycket; . . . frecje året så cch så . . . mycket . . . fjerde . . . Så savnt, jag är en karl för min hatt, skall det icke gå! Och han hoppade i ett skutt ner ifrån bordet. Denna natten fick han ännu mindre en blund i sina ögon. En potatis ger mig så och så många ! upprepade han tankspridd för sig sjelf, usder det ban stack tofflorna på sig följaede morgonen. På tre år gör det mig så och så många tunnor!, mumlade han, medan han åt sin frukostsill. ,På elfva år har det redan uppgått till den konsiderabla mävgdten af . . . åt mig se!, funderade han med fiogret på näsan, medan han öste för sig af middagssoppan. Iutet barkbröd mer! . . . Fäderneslandet är för framtiden räddadt!, utropade ban, i det han, som vanligt, stoppade om qvällen sin pipa på nobis Några dagar derefter läste man i offentligt tryck ett ganska utförligt förslag till inrättande laf en så kallad potatisbank för afbjelpande af nödea i kommande missväxtår, unudertecknadt med den värde medborgaren och skräddaremäjstaren Frendbergs namn. Delta var i sjöoch I stapelstaden Götheborg. Det var naturligt, att ett förslag af så origiginell natur, som det om potatisbsnker, skulle snart väcka en allmäcnare uppmärksambet, så mycket mer, som det, i anseende till sitt patriotiska syfte, angick ett ämve, som, snart sagdt, I uteslutande utgjorde frågan för dagen. Svenska Minerva, hvars ädla hjerta icke röres af någonting så djupt, som af den bittra förestallnic gen om en mage, som icke har tillräckligt att äta sig bra mätt, hastade, som en och annan läsare torde påminna sig, att upptaga det FrendbegIska projektet. Den der skräddarenn, — sade hona dervid linom sig, — ,äår minsann en skräddare med fiIlosofi och jugement! . . . Se der, på min lära, ett förslag i något stortinktare skala, är Ide vördiga prelaternas eviga tiggericr, derat dal gens tidningar öfverflöda! Erkebiskopen tager I brödet från munnen af oss, arma syndare, och. il när allt kommer omkring, till hvad nytta? Up: I peubarligen ändå ingen anvan, än att bota de rlonda för endast ögonblicket! . . . Nå väl I denne svilrike medborgare, mäster Frenåberj .Ji Götheborg, han begär ju icke mer än e! r enda potatis! . . . Jag är den första, son vill subskriibera till en dylik; — och betäni -Isedan, d.t är icke för stunden, denna potati , skall verka välgörande, men det är för gene ; atiorer, för evigbeten!n ,I Och hon tänkte sig potatisen redan satt, oci -isåg i andanom dess afkastning inom några å gluibredd till otaliga täppor — hvad säger jag — stora potatisland, sandjord med litet myll: -len blandning så förträfflig för drifvande af dett -Åslags små runda, knottriga, finskaliga och gul r I potäter, som, stekta öfver sakta eld, antaga e alså deliciös brun hinna, och smälta som e 1, Isocker mellan tänderna . . . Från denna stund råder mellam gumman M es nerva och skräddar Frendberg i. Götheborg d m mest uppbygeliga förhållande. Gumman nån Å För tre, fyra månader sedan satt en vacker Å