Aftonbladet – 6 juli 1838, sida 2

) .verståthåillaren Fsib. Sprengtporten råkade ara mera populär, eller kanske rättare mindre mpopulär, än andra höga embetsmön. Detta ar ett brott, som Minerva Co. aldrig kan örlåta honom. Hon och benones kära syster reja hafva således öfverfallit Frih. S. på det isknaste, för det att han vågat försöka ett lugnt ch försonligt förfarande, då alla andra, yra i mufvudet, på sitt samvetes eller sin rädslas bakruad målade förskräckliga spöken. Då desse uf ett pereatv och några fönsterrutor skapade ler, för att så mycket bättre leda de skuvggädde, låtsade tceo på revoluiionära planer, våsade Frih. 5. behandla tilldragelsen så som den var. Han hade icke det förståndet att söka gesom farhågor göra sig ntdvändig eller angenäm; han behörde icke skydda sig sjelf genom att sammanblanda sin sak med en änvu högres; haa ycktes icke hafva föreställt sig, att ban, utan att göra sig löjlig, kunde behandla ett gstubuller såsom ett revo!utionsförsök och upphija opinionsyttripgens föremål till oskiljaktighet från föremålet för en statshvälfaing. Han hade glömt, att en civil myndighets makt, enligt här gällande styrelse-principer, upphör, då militär finnes, ehu:u hög der förra och ehuru låg den sednare än må vara; och han hade framför allt glömt, att han åtmins:one icke var den person, för hvars skul ett undantag från denna princip kuade tillåtas i närvarande förhållanden; han hade dertill icke visat nog rädsla. Genom denna glömska ådrog han sig den förödmjukelsen att icke blifva lydd af den väpnade makten, hvilken icke här, såsom annorstädes, bott betraktas såsom biträde åt den civila makten, utan helt enkelt upphäfver den, så snart de komma att finnas bredvid hvarandra. Detta förhållande förklarar både det populära folkelementets interesse för Frih. S. oeh de goda tidningarnas förbittring mot hooom. Ty någon politisk oppositionsanda eller demokratisk syftning har han, oss veterligen, aldrig låtit komma sig till last; och det är iogalucnga för någonting dylikt, som de liberala bladen tagit hans parti vid några tillfällen. Men dessa hifva lärt sig att nöjas med litet, utan afseende på partiåsigter, lemna rättvisa åt hvarje skymt af aktring för allmänna tänkesättet, af tro på möjligjheten att behandla folket, icke sisom en hop okyonesfä, hvilka måste styras med jerngissel, utan såsom varelser med förnuft och rättskänsla, till hvilka det ofta lyckas att vädja, och hvilka sammantagna böra betraktas såsom sjelfva källan till makten. Att de, som hilla Frih. S. räkving för det att han förrådt lust att våga några jsteg på denna bana, genast skulle vera ett hans parti, en hans nelite-corps,, såsom Minerva säger, det kan endast den framkasta, som icke har begrepp om andra bevekelseg under än parti-tillgifvenhet tör personer, och som om humanitet och hofsamhet icke förmår göra sig någon annan föreställnivg, än att de äro en po pularitets jag,, en dagtingan med matrozen 0. kulle gå de goda tidningarna i magen, att f. d. Att Frih. S:3 popularitet blifvit tillskap2d af Ide liberala tidningarna är en insinuation, som i skall storligen smickra Stockholms municipslauktoriteter och borgerskap, hvilka gjort hunom en lafskedsvisit och uttryckt den verkliga saknad, hvarmed de se honom bortgå från stadens styrelse. Efter som Minerva vill, att denna opiI nionsyttring var ett verk af tidningars bearbeItande, så torde hon få medge, att de famösa deputationerna den 13 Mars 1817, — till hvilTka iovtet moistycke nu kunde erhållas — äfven Åvoro ett verk af bearbetoing. En jemnförande Iblick på borgerskapets beredvillighet då ochnu skulle verkligen vara interressant; och vi uppi mana Minerva att anställa betraktelser öfver den frågan, hvarföre någon moujours Ekeroth, icke mera finnes, eller rättare hvarför, om han lefde, han sökert nu skulle häldre hafva medfolj: deputationen till en disgracierad Öfvers åthållare än annorstädes. Månne det kan vara blott tidningar, som verkat denna förändring? Den afskedade ÖOfverståthållaren får uppbära mycken smälek — och rättvisligen uppbara den — för siit svar å den nådiga förfrågao, huruI vida säkerhetea till person och egendom vore