Aftonbladet – 2 juli 1838, sida 3

sen uppsattes? eller viljen J sjelfve höra hans nåds bref?, Här tog han fram ett stort bref ur brös:fickan och började lisa utanskriften: Högborae Förste och Hr Bertug Karch min sl!ernidigste herra och affurste twogsn msn och Kronofogde von Skrapen, detta bef vänligt tillh.ndakomma,; och se står det i det iore re af brefvet: nir tberföre vår mnådige vilje och behag, att J denna 5 muks gärd med det snaraste utkräfje och till förfordre, samt hos de motspenstige utmätning slje låte,, så lyder det. Hafven J ou hört hans nåds vilja, boadlymlar? I morgon skickar j:g mina betjenrer; och dena som ej vill ut med pengar, må akta sin ko och sia gryta.n nAkta du din hals, du krovotjaf, ljöd en dund rröst i stugsn. Hertigen kastade af sig kappan och störtade fram, fattade fogden i kragen, sliogde honom tillbaka moi stolen, och om ej historien Jjoger, så applice ade den furstkga handen ett par dugiga orfilar på fogdecs tjocka kinder. Drabanter!, ljöd det andra ljudet med Hertigens herskarestämma; och dess.a som redaa voro f.amkomna på gården, flogo af hästarna som en blixt och störtade in. Ett almänt sorl gick igenom rummet: ,Hertigen havs furstliga nåde sjelf, och måvga hviskade sakt:: Gudskelof, ait han kom!, Fåfangt skulle vara att skildra fo dens fysionomi, då han såg, hvem han hade för sig. Haus mun stod vidöppen, ögoaen vo.o stelaade, Ispparna bilekblå och tänderna skallrade hörbart. På en vink af Hertigen togo drabanterne fogden och hans af fruktan nästan halfdöda skrifvare emellan sig. Nu vände sig Hertigen med värdighet till den församlade allmogen. J gode män,, sade han, ,denne erkeskälm och huvuuljugare har skändeligen bed:agit eder. I mitt bref stod iutet något ord om förhöjd skatt. Hör, skrifvarepojke! Du skall denna gång slippa mel skrämsel; du har blott lydt din herre. Kom nu straxt och sätt dig till bordet och återbetala de redlige davnemärnen, hvad de utlagt för mycket och de andra, som talte med dig, kunna sjelfva behötva sica får och sioa ostar; nog skola de få uppskof med skatten. Sedan skall du förcsegla peouicgarna och din herres papper; du och de få blifva här uader förvar, tilis jag får tid att inom ett par veckor skicka hit ea ny fogde., Å:echbetalnngen gick bastigt och ocdentiigt under Hertigens närvaro. Imedlertid satte han sig sjelf vid den andra ändan af bordet, tog ettpappersark och skref: J gode män af mit: kammarråd! Vi bjude eder att hålla sträng räkenskap med denna orättrådiga fogde och ej, som förut har bruk varit, taga mot några gåfvor och skänker af honom. Jag är föga betjeaot med kammarråd, sora t.:ga smör för smicker; och viljea J ej hålla ena sådan räkenskap med denua skälm, att han fastaar i gatgev, så skole vi sjelfva göra det.n Cirolus. Uader det Hertigen slutade detta bref, såg han sig omkring i salen och blef varse ott gråtande fruvtimmer uti en vrå. Han kallade benne fram till sig. Det var en fawuig prestenka, bvars lilla gård fogden velat beröfva henne. Hon hsde gått till kan. marrätten med klagomål; men denva hade antiogen af likgiltighet eller för mutor åter förvisat målet till fogdeas pröfning, hvilket var detsamma, som öfverlemna henne i havs våld. Hertigen sig uppmärksamt igenom handlingarra och fann, att enkan hade rätt. Då öppnade han sitt bref åter och skref till posteriptum. J gode män af kammaren! om J ej ären betänkta på att skaffa denna fattiga prestenka räit, skall min köpp daasa polska på eder rygg. Carolus. Dagens göromål voro nu slutade. Böaderne, hvaraf några fått igen sina penningar och andra anstånd med sim betalniog, sorlade glädtigt på gårdena och bådo Gud välsigoa hans furstl:ga nåde. I synnerhet ropade Finnarne bögljudt siti: hyfve Konucgar. Fyra drsbanter affåcdades straxt åter på vägen tll Örebro, med fogden mellan sig, som vederbörligt var dekorerad med black och handklofvar. Eu af dem medtog enkans papper. En annan drabant blef qvar hos skrifvaren, för att behörigt vaka öfver dhans görande och låtande. Hertigen och hans följeslagare togo herberge i en bondgård öfver