Aftonbladet – 2 juli 1838, sida 3

VCE YVly dll I SIULUL då fe.ll THU UTAUCL JU YEOska kusterna blifvit hemsökte af sjöröfrare från länder söder om Finska viken, men att sådant! skulle inträffa i början af det 19:de, gräosar nästan till det ot-oliga. (Wisby Tidning.) . BLANDADE AVINEN,. DEN OUTTÖMLIGA ÖSTUNNAN I WERMLAND. Svensk ber ättels-. (Forts, från N:o 64.) Ett stort folkhvimmel var omkriag gården. Folket strömmade ut och in i den stora tingsalen; en annan ebb och flol rigiades åt en byggnad, der öl såldes. Flera grupper böader stodo på gården i samtal om bergsbruket och landthushållningen, men mellanåt hördes eit starkt sorl af miåsnöje, än fråa eit håll, än från ett annat, Den skä!men! den mutkolfveni!, hördes flera utropa, om bara vår Hertig visste, huru han huserar., Men dessa ljud tystvade, då fogdens skrifvare, en spenslig guldsmidd karl,. med ett äkta lurendrejare ansigte, utkom på gården. Han omgafs straxt af en hop bönder, som voro högst aogelagna att genom denna vigtiga person vinna skonsamhet hos den fruktansvärde fogden. Den ere stoppade några ; silfverpenniogar i bans händer, de andra gåfvo:; sina foredrag eftertryck genom temligen Hvar! gripliga gester åt slädar lastade med kalvar, får och diverse andra persedlar, hvilket alit sågs; plaeeradt i bakgrunden. Mellanåt hördes. pnådig Hr skrifvare! söte Hr skiifvare! lågg in ett godt ord för mig. Denns nickade grö: myndigt, hviskade rågra ord vid hvar och eo, an-! teckaade hastigt suplikarternas namn och begaf tig åter in i stugan. Hertigen och hans följeslagare hade obe! märkta i sioa grå kappor varit vittnen till det-. ta uppträde. På Hertigenvs panna svällde ådrorna af vrede. Nu ser jag huru här går itill., sade han. Sålana fogdar skall en furste I hafva att göra med; men jag skall bjolpa honom tll herberges. Ge en vink åt drabeuter-: na der boria i skogen! Sen gå vi in och se på den store potentaten derinpe.n De okände gingo trappan uppföre och in i. den stora tingsaleo. Här satt fogden von Sikra-: pea i all sion magt och herrbghet. Han var j egenthgen en torpa.son, som genom vackert utseeode vann nåd hos fiu Anna Stures kammarjungfru, hvilken rekommenderade honom hos i sitt berrskap, som höllo bouom i skole och till ;och med skickade henom till aeademien i Wittenberg, hvarifrån han återkommen rekommende; rades at Hr Hogenechlild Bjelke i Carls tjenst under en af de perioder, dessa herrar voro eniga. Men i han kunde aid:ig förlåta den, som gaf minsta vink ! om haus fordua härkomst. Så låg hans rofgirighet var, som ej försmådde de smutsigaste utvegar till att rikta sig, och så krypande hans väsende för de förnäma, så stort var det hög I mod, som gäste inom honom, Som han med jall gevalt visle passera för junker, så var ock-j jså bans drägt adelig. Hans kjortel och hans. I tröja af finaste Engelskt kläde voro fodrade: med sammet och atlask. Regarnsstrumpor och korkeskor, samt en stor utsydd skjortkrage ; jem5 en hög hatt med silkesflor på hufvudet fuil-: bordade dena eleganta drägien. Nu upphöjde han sin röst, sträf och illaljuIdande som en hvisselpipa, hvaruti lixväl en smickrande ton sammansmälte. ,Ja J gode män och böadern, sade han; jag hör nog edra klaI gomå:; ; mem hvad kan ea tertigens trognoa tjebare hjelpa det, Hans råde är sträng, och man måste folja hens bud. Ham har ut-yckligen loch strängseligen ti lsagt att denna gången utkräfva eo 5 marks hjeup i stället för 3, och icke dröja öfver fjorton dagar med pantning hos de tredskande., Nu framträdde en bop utaf de förmögvare bönderna och bergsmännerra, som erlade de fordrade utskylderaa; men ett harmset knot syntes på deras pannor, och deras blickar tyck tes säga: oss vederfares orätt. Nu kommo de bönder in, som i förväg afialt saken med skrnif varn. Denne gaf sin herre en vink, som denne väl förstod och satte på sig en högst allvarsam embetsmin. Ja så, sade hun, .det är dessa män, som gålfvo in till oss en skrifvelse och så jemme: ligen beklagade sig deröiver, att hbaglet och åskan förstört deras årsväxt. Ja, J