Aftonbladet – 2 juli 1838, sida 2

) Carl IX, som förstummat så måcgens tunga, fick siutugen en bitter erinran om Fö:syners afsigt, då hon skänkte mepvpniskan förmågan ait meddela ana tackar. När han 1610, och sedan det oskyldiga blod ban gjutit livgesedan intorkat i jorden utan att bara annan frukt au åuger och bekymmer, höll sin sista riksdag, uppträdde han inför ständerna och med ena buncen på b:östet och den andra tecknande mot munnen, frsmstammade: Gud bätire, jag kau intet tala och utsöga. Förmådde jag tala, skul.e jag väl utsöga, men nu förmör jag intet tala. Förstån J, gode män! Gud har straffat mig! — — Gud har straffat mig! — — — Gud har straffat mig!n