Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 3

e anses medföra; här är fråga om ett störeller så kalladt amtsförmanskapsmöte. Ett sådant öppnades i Christiania d. 19: dennes med Aggerhbus amt, af dess styresman, suftamtmannen Petersen. Det tal han dervid höll inresserar ej blott deriföre, att det är till tiden det första i sitt slag, utan äfvem derföre ait det uppenbarar flera 1ena och tänkvärda åsigteraf den ostitution, som föracledt detsamma, samt lemnar ett tillfälle till jemförelser mellan den rorska embetsmannen och den svenska: det meddelas derföre här. Man finner deri den tanka uttalad, att kommunalstyrelserne äro ett värn för friheten, ett medel att sammanbinda de enskilde med det llmänna, en nödvändig följd af medborgarens ullmyndighet i afseende på sina privata arg2lägenheter, samt elt stöd och en ledning för den förvaltande embetsmanren. Dessa grundsatser äro i Sverige icke mindrekända och erkända in i Norige. Vi hafva till och med stått långt framom Norrmännen uti deras tillämpning; ty kommunernas rätiighet alt råda för sina angelägenheter har i Sverige sedan lånvgliga tider blifvit med vida mindre inskräsknivg utöfvad än i Norge, der en mängd angelägenheter, som här förvaltas af kommunerna sjelfva, varit embetsmännen underlagda. Imediertid hafva Norrmännen med ett enda steg tagit försprång framför oss. De hafva genom en ordentlig Jag reg!erat sin kommunalstyrelse, och skynda med hast att gifva utveckling af en institution, som är för mycket naturlig, för att behöfva frukta ett återfall. Hör står man ännu stilla eller rättare man går tillbaka, och detta ej blott genom sjelfva stillaståendet, som alltid är en återgång, utan äfven genom den riktning till centraloch militärstyrelse, som uppevbarar sig i regeringens författtningar och åtgärder. Sedan många år hafva likväl publicisterne fästat uppmärksamheten på nödvandigheten att ordra kommunals:yrelserna, och flera medborgare hafva fremträdt med väckelser, förslager och upplysningar i afseende på denna angelägeohet, Den är för oss den vigtigaste vid sidan af en represeatationsreform; men den behöfver regeringens medverkan, och deana har uteblivit och skall förmodligen ännu länge uteblifve. Nigra månaders rast i vederbörandes operationer mot yttranderätten borde ensamt förslå att bereda ledighet till utarbetande af ett förslag i denna väg; men man tyckes göra mindre afseende på hur folket befivner sig, än hur det yttrar sig derom. Taletlyder så: Den pligt jag upfyllt genom aitsammankalla er M. HB. till detta första möte raed Aggerhus amtsförmansksp, är mig i dubbelt hänseende vigtig och dyrbar. Såsom norsk medborgare glider det mig att se mit: fosterland i besittning af de rättigheter, som ostridigt tillhöra ett fritt folk, och såsom detta amts högs.a styresman, ser jag medsärdeles intresse amtets angelägenheter till en väsentlig del betrodda åt dess egen omsorg. Irg n af oss betviflar nödvändigheten och nyttan af lagen om förmanskap och om förvaltningen af kommunernas angelägenheter. Ena konstitutionell författoing uppfyller blott ofullkomligt sitt syf te, då dessa angelägenhet r undandragas folkets egen rådplägning; !y många af de vigtiga:te borgeliga intressen äro oafhängiga af den egentliga statsstyrelsen, och rättigheten att reglera och konatrolera denna sednare försäkrar icke om meagtens missbruk i afseende på de förra. Det ivnefattar äfven en motsågelie att tillägga folket en afgörande röst i allt hvad som rör hela staten, medan man betraktrar det såsom omyndigt i afseende på de, det samma emedelbart rörande, privata angelägenheterna, Känslan för en fri medborgerlig författniog kan dessutom ej blifva allmän eller befriad från o rena beståndsdelar, derest icke den konstitutionella priucpen genomtränger hela statsmachinen och uibreder lif, ljus och värma till alla dess enskilda grevar. Först derigepom lär man känna det helas sammanfogning, vilkoren för denna och sättet, på hvilket den kan vidmakthållas; först derigenom får man begrepp icke blott om hvad det materiella välståndet k:äfver, utan tillika om hur nödvändigt det ör att utbilda de moraliska krafterna och gifva dem en riktning, som motsvarar det stora syftemålet, Staten är lycklig blott då, när dess medborgare äro det, och för att dessa måtte blifva det, böra de trängre kretsar, inom hvilka de röra sig, ordnas så, att de lätta. realjsationen a! hvarje på kunskap och sanniog bygd plan, samt så alt den privata verksamheten förskonas för allt det, som hindrar det naturliga sträfvandet till ma 2 TT Aa As AR