Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 2

På -Djurgårdsteatern var i går ovanligt lifligt vid uppförandet af den bekanta komedien Pasquillet. Denna pjes, en af Frih. v. Maltiz författad satir på den löjliga skrämsel, som någorstädes i Tyskland lärer varit rådande för inbillade sammansvärjningar och komplotter cå pjesen skrefs, hade nu äfven här fått en egen och serskild mör kvärdighet derigenom, att en af huf vudaktörerne, som spelar den efter villasinnade, eller som de i pjesen kallas rabulister och nvädergiftsblandare, oupphörligen vädrande polisagenten Spärlings roll, och ständigt ropar på narresteran, sjelf oförbappandes råkat illa ut och kommit i händerna på den verkliga polisen härstädes under det stora skådespel, som uppfördes på Stockholms gator förliden vecka. Efter denoa händelse var det i går första gången Pasqvillet gafs och Rådet Spärling, som tycktes uppträda med samlad erfarenhet, blef ge past vid sin apparit:on h lsad af det öfverfyllda buset med de mest utomordentliga glidjeoch bifallsyttrivgar, vi någonsin hört och hvilka uppre pades nästan för hvarje mening han utsade. På ett lika starkt otvetydigt, sätt tillkännagaf publiken sina sympathier vid alla tillfällen, då i en annan af hufvudrollerna, nt ml. Advokatens, hvilken är framstalld såsom en frihetens oförfärade och varma försvarare, något yttrande om rättvisans och frihetens dyrbarhet förekom. Vid hans utlåtelse: ve det land, der ordet ej är frittv c. , äfvensom då ban målar fiihetens tilltagande makt så snart man med våld söker hämma den, voro bravoropen och handklappniogarne så uthållarde, att de tycktes nästan aldrig vi!ja uphöra. Efter ridåens nedgång blel Spärling inropad och hka lifl:gt som förut betackad. — Ibland åskådarne syntes äfven ett och annat Spöärlings ansigte.