Aftonbladet – 27 juni 1838, sida 2

2 0 00508 Mn es det ofvanstående, jemväl införd följande rapport af Underlöjtnanten vid Lifgardet till Häst, Frih Björnstjerva, angående scenen i Löfmarknaden sistl. Fredags afton: Rapport. På tvenne Polisbetjenters reqvisition hos Befälhafvaren af vakten, nedsändes jag kl. 1-2 11 eftermiddagen den 22:dra dennes med 24 man af Lifgardet till häst från Kongl. Slottsvakten till Munkbron. J:g ansåg mig lämpligare kunua fullgera mitt uppdrag i frontän i flankmarsch, Sedan jag derföre formerit sqvadron, framryckte jag, men erdsst i skridt. Jag kommenderade helt, samt framred ensim och tillsade folksamlingen flera gånger, i så fogliga ordal:g som möjligt, att skingra sig och förbålla sig stilla; till svar emottogs jag af förnyade hånliga rop, äf ensom at käppoch stenkastring, hvarmed flera af manskapet träffades, samt en så svårt, stt han ännu deraf har olägenhet. Då jag ej bestämdt kunde urskilja någon at dem, som sålunda förhäfde sig, red jag vidare samt defi lerade upptör en tvärgata och Westerlånggatan samt tillbaka till Munkbron, hvarest truppen åter på samma sätt och med förnyade skällsord ötverfölls Jag vrskiljde nu tydligen en sjöman, som i detta föreha!vande särdeles utmärkte sig, och befallte då, att nämnde sjäman skulle arresteras. — Då han sökte undkomma, rödgades venstra flygel-afmarschan rida J efter honom, kvarunder han erhöll några sabelhugg, som dock ingalunda hindrade honom att fortsätta sitt lopp. SM i vägen stående person, en Boktryckeri-konstförvandt, hvilken enligt Polisens uppgift, flere gångor af den blifvit tillsagd att aflägsna sig, utan att hafva åtlydt denna befallning, erhöll äfven i trängseln ett par lindriga hugg. — Då jag märkte detta förhållande, återkallade jag gensst dot framryckta manskapet, hvarigenom äfven sjömannen fick tillfälle att undkomma, Doetechementet fortsatte sedan åter patrulleringen öfver slussarna och Skeppsbron tillb:ka till vakten, hrarsid intet vidare tilldrog sig. Stockholm den 23 Juri 1338. C. BJÖRNSTJERNA, Under-Löjtnant vid Lifgarde til Häst. Då denna rapport i flere afseenden afviker if:ån det, som förut blifvit berättadt om samma händelse, men i synnerhet deruti, att Frih. Björnstjerna påstår, att sqvadronens front, (hvilken form ban anseit lämpligast att iakttaga, oaktadt den nödvändigt snarare skulle leda till förvirring än flankmarschen, då den upptog en bredare linie) I framryckte endast i skridt, så lärer det vara ändamålslöst att disputera härom, intill dess saken blifver närmare upplyst vid undersökning. För den stora allmänheten blir ock detta jemförelsevis en mindre väsendtlig sak, när det i alla fall är bevist, att blod flutit för de d agna sablarna. Det är icke också egentligen ett par speciella fall eller frågan huruvida en gardist eller subalternofficer möjligen kommer till något ansvar, som det efter den förra veckans scener egentligen är af vigt att få reda på. Men det vi:ade sig under dessa dagar, att det icke blott var ilöf marknaden, som militären skickades ut emot folksamlingar, äfven der de uppförde sig fullkomligt stilia: detsamma hände ju dagen förut på många spridda ställen, och alldeles oskyldige personer blefvo i följd deraf häktade. Det är der likhet och gemensamhet, som råder emellan dessa serskilda tilltag, som egentligen ådrager lsig uppmärksamheten, emedan de tydligen synas förutsätta, att någon allmännare order varit gifven att gå på i folkhopen, och dervid arrestera hvad som ej lyckades komma undan. Om så är, så ligger felet naturligtvi: icke hos subalternerne, som endast handlat enligt ordres, utan hos den, som gifvit dessa ordres; och hvilken detta varit, är det, som i synnerhet vore af vigt att få vet, på det ansvaret må drabba den verkligt skyldige, och på det man ej må behöfva frukta, att en annan dag få se likadana scener af lika liten anledning förnyade. Med afseende på den nu omtalade aftonen förtjenar det blott serskildt att utrönas, hvilka de excesser och våldsgerningar voro, som föravledde polisbetjenternes nit att påkalla en sådan militärstyrka. Hitills har icke ett ord om några sådana excesser afhörts, och intill dess det skett, måste delta tjenstenit anses såsom obehörigt och straffvärdt, isyonerhet som ett tillräckligt antal polis var tillstädes, för att thy för utan kunna taga reda på, om några förbrytelser blifvit begångna och sedermera kalla den brottslige till ausvar. Hvad slutligen de lindriga huggn angår, af hvilka en person bifvit träffad, hvilken upplyses vara en å ordenstryckeriet engagerad konstförvandt, vid mamn Blanxius, som lärer stått några steg ifrån porten till aet bus, hvarest sam ma tryckeri är beläget, så upplyses beskaffenheten närmare af nedanstående läkarebetyg, hvilket vämnde person lärer företett i polisen och anhållit att få infördt i bladet; BoktryckeriKonstförvandten Carl Magnus Blanxius :