Aftonbladet – 26 juni 1838, sida 3

8 hlda sällskapet, Evari tvenne personer, till utsen t 1 f Under dettx samtii passerade en ensam släs -lendet bergsmän, guto. Ingen gaf synnerligen akt på dem, m:r än anföraren för drabanterna, Torsten Lennartssoa,. som i hast satte i fyrsprång efter dem, samtalade några ord med de resande och skiljdes vid dem med en djup bugving. Var det icke han? hviskade de väl discip— -Iliverade hofmännen halftögt sinsemellan. Anförarn återkom med ilbörlig militärisk minz Vi rida fram till Örsby, der uppbördsstämman hålles, och hålla oss dolda der vid skogsbrynet tätt invid byggniogen, tills vi blifva kall lade. Dermed satte he!a troppen af i fullt traf. Men bland sjel!va bergsmännen och bönderna gick ett högjuddare soil. Det var ingen avnan än ban, Jon Person; tag mig den stygge var det icke han sjef Auders Larsson; ja det var Hans Nåd, Jönps-Olssonv. Jag försäkrar, det var Hertigen sjelf, Hans Micheisov. Nå Gud gifve, han komme till tinget, så finge han se, huru den satans fogden Herr Eric Jönsson von Skrapen handterar hans hederliga bönder. Gud vet, hur ban bar kunorat komma dit; men stora herrar äro väl ock:å menniskor; Hans Nåd har blifvit narrad Så slamradezs och pratades en lång stund bland det hedervärda sällskapet, tills piskorna började att smälla, bjelrorna att klinga och hästarna åter sattes i rörelse. (Fortsättnivg.) ARARED SBR TSEK ERT TS TIRANA RAR TNG LILI EN SOLO TIGNNRSENEA INNE. I a