Aftonbladet – 25 juni 1838, sida 3

Cl Ut de Oo au es 1ibland sioa trosförvandter, hvilka liksom ha befanno sig i en otrolig verksamhet, kände ha sig tryggare och var nog djerf att stanna få att säga några ord till sina vänner; dem ha icke sett på långa år och för hvilka han nu en dast ägde några få ögonblick. Derpå kom han i ett lifligt samtal om e vigtig affär, och hans barn, med friska oc blomstrande kinder, blå ögon, hans älskad barn, hvars sköna blonda hår ännu icke antagi I den tvetydiga judiska nyansen, lekte med någr: ruoda stenar, som det upptagit från gatan. Di och då vände sig Salomon till honom, med er leende min och en smekning, som af barne kärleksfullt besvarades. Imedlertid upptogs Salomon helt och hållet af sin affär, glömde hvad jsom föregick omkring honom, men fattade sig åter efter några minuter, förebrådde sig at! jett ögonblick bafva kunnat glömma sitt älskade Jbarn och sökte honom med en blick full af Iden lifligaste ömhet, men .... Benjamin var borta. ; 4 ov O himmel, tyst, tala icke mer till mig! Mitt barn! Hvad frågar jag efter affärer? Benjamin, ) Benjamin, hvar är du? Nu tänkte han icke längre hvarken på det guld, hvarför han var kommen till Trident eller de fördelaktiga affärer, han skulle uppgöra l under de trenne fatala timmarna .... Det återstod honom endast tvenne. Bara jag får ligen mitt barn, sade han för sig sjelf, så vill jag Isedan gerna dö af svält. Det var icke längre den girige handlande juden, det var fadren, badanIde i tårar, barnlös. En gruflig tanka intog Ihonom. Benjamin hade kanhända lekt för nära ;stranden; han skyndar dit. Icke en roddare I undslapp hans förfrågningar. Har ni sett mitt barn, som med blå ögonen och ljusa håret, alldeles som hans moder Rachel, hans mor, som icke längre är till? Och så genomlopp han gatorna, under det han med blicken följde kanalens yta. Mitt barn . ... mitt älskade barn! Hvar är det? hvem har sett det? hvem har tagit det? I gif mig det åter, hit! hit! Benjamin! ... ,Ditt: barn, jude, ditt barn! kunna judarna också hafva barn, de som dödat den lilla Simonino?, Sådana voro de ende grymma bittra svar, han erhöll; men hvad gjorde honom väl dessa motgårgar? Han skulle hafva fördragit allt, burit alla lidanden, endast han återfått sitt barn. Han! ryste då han såg denna kanalen — öfverallt faror för hans barn. nÅtergif mig honom! gif mig honom och tag allt hvad jag har, allt hvad jag samlat! Utom honom är mig detta ett intet!, Den sista timman hade redan ingått ; nu började han af alla krafter genomlöpa gatorna och promenaderna, likasom en bund, som förlorat sin herre. Han gick in i allger och butiker, döf för de smädelser, som allestädes haglade öfver honom. Han vågade till och med risken att blifva stenad, och ingick i kyrkor och kapell, åsidosättande alla religiösa skrupler: alla religioner voro för honom lika: hans härn, hans barn, som Gud gifvit honom, var det enda, hvarpå han kunde tänka. Tnder det Salomon sålunda svettades i sin dödsångest, tilldrog sig en scen af majestätlig högtidlighet i kyrkan Santa Maria Maggiora ; legaterne, fem till antalet, presidenterna för konciliet, förkunnade för den tredubbla raden erkebiskopar och biskopar, som likt gyllene rader utvecklade sig omkring dam, att den heliga synoden var slutad, och kardinalen af Lottringen kom att taga fädernes böner. För den helige Pius, vår påfve och herre, den heliga kyrkans ende öfverste prest, mångfaldiga år och ett evigt minne! Och fäderne föllo på knä för att bedja för honom om ett långt lif och ett oförgängligt namn för framtiden. För de hädangångne påfvarne, Carl V, kejsaren, den högmäktige kejsaren Ferdinand, reverendissimi legater, kardinaler och illustra tatalare biskopar en avinnerlig välfärd!, nAmen! Amen! svarade fäderne. . Det heliga Tridentinska oecumeniska mö-; et en orubblig tro! Svärjom att iakttaga dess lekret!n Vi svärjaln Och det stora krucifixet på altaret, berättar nan, böjde sitt hufvud vid denna högtidliga a m n a