Aftonbladet – 23 juni 1838, sida 4

gens rygg; det skall kanske litet rensa han: bjernan. Man öppnade också verkligen porten, och derifrån utkom en karl med ivå ofanil iga hundar, hvilka skulle kunnat göra skämtet teml:gen blodigt, om deras herre icke hållit dem tillbaka. oDin satans ker! ! ropade denre, hvarföre bultar du så de; ? har du inte hört, att här inte mer finns något rum ?, Men min vän, det här huset tillhör mig, och jag begriper inte, hvilken djefvul har förbytt det i ett värdshus, Det här huset hur jag verkeligen fåt i arf efter Diego Morales, min fann. on MYin käre vän, du har säkert fått en florshufva; ty jog känner här i trakten ingen Morajesn. — ,Jag är målare och tillräckligt bekant bär j Madrid, samt icke illa ansedd här i qvarteret, Jag har i tjugu år bott bär i huset. Kalla hi min hustru Casilda; om inte hon också har förvandlat sig till värdsbusvärdinna, så kan hon bäst bjelpa mig ur mitt bryderi. pHuru vill Ni, att allt det der skall vara sant, då detta värdsbus i mer än sex år hållits bäri i huset, och är ett af de mäst akrediterade i Yodrid. Dess ägare bet:r Pedro Caraseo och hans hustru Maria Perez och jag är Antonio, deres husdrirg. Gå ru i Guds namn, och upphör alt göra mera väsen; annars skall den här köppen lära dig förnuft. Dea arme målaren, som icke visste åt hvilket helgon ban skulle aubefalla sig, gick nu bedröfvz:d bort till en af sina vänuer. Klockan var 4 på morgonen. Haus vän, som trodde att nigon olycka händt honom, skyndade att öppna. Moraies berältade sitt äfventyr, som likväl ingen vill; tro på. Man gjorde upp en brasa för stt torka bans genomvåta kläder, tiillredde en säng åt honom cch rådde honom att lägga sig, ty man tviflade ej, att han något för mycket aulitat buteljen. Morgonea derpå envisades Morales likväl, ait anföra samma historia som aftonen förut, och haps vin, som blef nyfi: en att se det förtroliade huset, följue bonom således hem till sig. Skylen hade försvunnit; huset var tillslängdt m d den vanliga porten och ailt befens i sin hvardagsordning. Nå vil Morales,, sade hans vän, ,illstå all Ni i natt icke var fullkomligt redig. och att Ni derföre inte vågade gå hem., nJag försäktar,, svarade Morales, natt jag ej talat annat än v.rkliga sanvingen.n Mea rein bästa vän, det är ju iogen skam att någongång hafva en liten florshufva? Då Morales klappat på sio port, skyndade Brigita, hans piga, ehuru blott halfktädd, att öppova. Huru,, sade hon, bar Ni kunnat hafi hjerta att bli ute i staden hela nsatten och ros Er, när Ni lemnar Er fra hemma nära dödan, och Ni bara gick ut för att söka Donna Castejoza?n Fy då, Sennor Moralts: ropare i korus ett haft dussin gronnfruar; Ni borde skämmas öfver att bära Er så åt. Ni har en engel till nus:ru, och Ni låter kenue så der utan allt bistind sväfva mellan Lf och död! — Hvar har Ni då hållit bus hela natten? Förmodligen på någon källare bland en bop lustiga bröder. Det är verkligen ohyggligt; en gift man, som ännu vill spela ungkarl. Om jag hade en man, som gjorde på des sättet, så skulle jag gå till pastorn och begira få skiljas vid honom. Det är också det jag ärnar göra,, anmärkte Casilda, som nu visade sig med fötterna ömma af sin dans, blek och uttröttad som morgonen efter en bal, Du trodde förmodligen nu, ait jag vr död, och derföre kom du igen för att äta upp min hemgift på dina ungkaris partier! rsea gu har gjort upp: äkniugen utan värden; ty mina goda geanvar hafva tyckligtvis återkalat mig till lifvet. n sMio lilla bustru återteg mannen, njeg är mer att bek!sga än art tarla och härvid ville han beräta sitt äfventyr; men alla de närvarind? bö jade gspskraits. Tala om sådana sagor för andraly ropade de. Tar Ni oss för edra ma: ekiner, efter Ni vill förmå oss att tro dylikt snack! sög held e sanningen. Ni bar tr:ffat några :f edra så kallade väaner, i hvilkas sälskap Ni tillbrogt natten med att dricka och prata; bekänn sanvnisgen och bed om förlåtelse, cet vore långt böätire!n Den stackars Morales miste också beqväma se hall TlasdlaanrssaAb ch a— oo RE FEL VV