Aftonbladet – 23 juni 1838, sida 3

beifra. Ole Bulls gårdagskonsert. Den var, enligt hrad som blifvit arnonsceradt, Or Bulls sita härstädes. Om och när jag åter får höra denna märkvä diga maesiro, beror bra mycket på mställnivgar cch förhillandenn, ty tonkosstnaren, jeg menar den store mästaren, en sådan som Pull, flyger, likt den fria fogela under fästet, jorden vidt omkrirg efter sin egen nyck, icke som vi andra ail:agslifvets slafvar bundea vid en och samma torfva för år, för lifvet, och slår icke han n d ibland oss, endast en lyctlig slump är det efia nog som låter 03is träffa honom, Imedlertid, jag har dock hört om dessa underbara toner några gånger! Det är nog, det är mer än nog för att aldrig glömma dem. Man säger: Ole Buli! utan tvifvel, det är något utomordentligt, men begriper pi verkligen deta? det är ja en massa af idel bisarrerier, haugskott, effekter, tour de forces! Ar sådant musik? Välan, som ni villl Det är bisarreri, det är befärgdhet, det är, hvarföre icke, ren galenskap! Men träd ut i naturen! det är en siilia sommardag, du lyssnar! Der sorlar en silf verfors bland stenarna, der qvittrar en fogel på grenen, der surrar en dansande svärm afiusevfargade insekter, der pladdrar den darrande aspec; nåväl, derna hiardnivg af så olika ljud, är den icke bisarr i högsta grad? Ni kastar ögat omkriog er; der ser ni en gammal torr stam ofverholjd af friska rosor och luxurierande slingervexter, der ser ni den näpna Myosotis blicka fram under tyngdea af främmande ruggiga b!admassor, vid sidan den melankoliska Geum och en iysande fjäril bland mörka ormbunkar; nåväl, äro icke äfven dessa kontraster ytterst befängda, är icke detta fantastiskt mer än något, är icke äfven detta galenskap? Jo, men en herrl:g. Ty det är likväl et hf, eo anda, en känsla i dessa naturens fantasterier, det är sml le i dem, hurorrs, yemodets, fröjdens och vällustens scille om hvarandra; och det är hvad jag vill säga, det är detta snille äfven i Ole Bulls musik och spel. Etler andas der verkligen icke någonting, som sammanbiader de skeubara fragmenterna till ett herrligt belt, scm ger åt alli en karzkter, en färg ef högre art, än den man finner hos vanliga talanger? Kan man höra denoa ur strän garnas framtrollade, upprörande eller smäågtande stämma, som går till djupet af hjertar, liksom den tyckes gå ur de: ionersta af ett sådant, denna underbera sång. af hvilken :la de isolerade fantasterierna och artistiska grillerna omvafvas och iklädas en förädlad skepelse, kan man höra den, ech tveka ait erkänna, det detta I kväl är musik? Dea är utan tvifvel i högsta måtto sgen och ny, men bestämdt, det är musik, de: är poesi! e Också hafsa Hr Bulls särskilda uppträdanden här, som på sila andra håll, varit lika många eklatanta triöm!er. Gårdagens publik, ehuru ieke så talrik som de föregående konsertercas sudiiorier, tycktes visserligen på intet vis stå efter dem i eutusiasm, och den utomordentlige koastaa en kan i allmänhet vara forvissad, att han ingeastädes mottagit en mera sensible hyllping än i vår hufvudstad, om han också mingenstädes e-Hållu en vida mera massiv. M:il Jaringius fortjenar em smickrande mention för den del hona ägde i gårdagaftoneas konsert, Hennes exekution af den Malibranskaro Imansen frapperade bli och red dem, hviika iredan förut gjort sig om M:il J:i talang en mer än vanlig tanka, Med uibildaing och en god skola bör onekligen af heones röst en dag kunina blifva rågonting högst u märkt. i BOKHANDELS-BULLETIN. Bland den lithografiska pressens a:ster under