FRESSENS OM? ÖMEN OM DAGENS HÄNDELSER. Om det är vid något tillfälle, som tryckpressen och tiniogarua företrädesvis böra och måste anse: utirycka det allmänna tänkesättet, eler bvad man kallar folkets röst, samt då följaktligen makten icke bör draga i betövkande att lyssna bll dergamma såsem en ledving, så måste det naturligtvis vara då, när icke blott alla tidningar af hvad man kallar en viss förg och samma politiska trosbekäunelse, utan äfven de, som äro illdeles ftskilda i politisk öfvertygelse i öfrigt, instimma med hvarandra. Detta ger oss äfven anledeing att reproducera för våra läsare ea del af de mwmdere lidningernes berättelser om de sednaste till regelserna. Se bär i. ex, hvad tidnicgen Spegelo, en tidning, som eljest icke prozoncerat vågon besiämd pofitisk opinion, efter ca ingress angående juryns semmansältning i C:ucenstopeska tryckfahetsmåle, gerom yttrar: Juryns y raude spridde sig med en så oförklavlig hastighet öfver hela Stockholm, att det lan vid de flesta middagsbord utgjo de dagens mtalsimne; om aftonea visste m nnästan lika allmänt, att Hr Crusenstolpe och hans fru b-fonno sig på Stadshuset — Tidningirse huuno först efteråt att omnämna dessa bändelser. Dagen derpå, när domen afkunnades, såg mar en ovanlig folksamlirg på Riddarholmsbron, Riddarholmen, HofRättens förgård och i HofRättens förmak; det var allisammars välklädda personer, eller hvad man kallar bittre folk. Pöbela befatter sig hos oss lyckligtvis icke med