Aftonbladet – 23 juni 1838, sida 2

gon erpam. Y: erinra nerom Sartkyuct, på det lirgen må låte inbilla sig, att några burrabasar bär voro i verksamhet. Det osktedt återkallade HofRätters förstuga och tropphvalf af hurrarop och ,vivat Ornrenstolpe!,, när ban passerade derigepom. Nu öppnades doörrarve till HofRättens sessionssal och ivstormade så mårga som I miöjigen ficgo rum. Presidenten (Er Rosån) Ibjöd tystned och utslaget upplästes. När man kora till punkten om de tre åress fisimingsfön(gelse, uppsiod ett så biftigt stompsnde och so:l, stt Piesicenten åter måste nyttja sin klubba och Jeärskildt föreställa åbörarne hvar de befurno sig; rågon dylsk demstolsscen torde knappast vaIra att omförmöla i Sverige. Nya burrarop och i vivat når föngen :ffordes, och äfven när han i hyrvagosn for med siva väkisre öfver Riddarholmen och bren; men denra gången urder heJa streckan han passerede.n Vi biräta decsa upptäden, sanvinvgen lNikI mätigt, men ulsn att vid dem fösta den utfem; ordentliga betydelse, som mårgen velat se avi. i De kvorva visseligen utt:ycka opiniozen em edeti ta bögnål och bvsd dermed siår i famverbarg; men vi fvifla, stt de kor ma ett äga något särd:les irflyarde på den Bärmiste fremtiden. Väl skall det hända, sti de cfficisll: tillsetie Jurymänren kurva till sina öfriga titlar skrifva: InNwyman i högmålet emot Åstessor Crucenstolpen, och att cm de icke sknfva det, denna tiel filjer .dem äncå; väl lan det banda, ett publiken lär g uevtill den förteckning på HofRBaåtts-ledemöter, hvilken nigoun låit sikta in bland Dog). Alichendas arnovser; ja, det ör otviivekkiigt, sit procecuren idetta hög mål och prigtnicgen sf åtaleiv frmför allt, för att nyttja Advoka fiskelens ord — förblifva bistoriska; men icke dess mindre skulle vi afstyrka hvem som helst från att, vare sig i tryck eller tal, om effentliga åtgärder begagna uttryck, gom, på vågot vis, kunna uttydes såsom förnärmande,, lestsnde,, smädligan, och att i sammarhang dermed invinda ordet konselj eler hvilket annat, som mnyttjes vid omförmälande af en regeringsåtgärd.. fr Nerman har låtit frem:stilla den propositionen, att ett sådant ord noafvisligen i sig innefattar ej bloit bänsyftning på, utan sjelfva begreppet af Konungens höga npersonlighety och sedan Juryn, genom sitt Sa nu gillat densamma, äro seamiliga ledemöte:na (af konseljen, statsrådet — eller huru belst man vill kalla dem — omgina af Msjestätets belgd, och Hr Nerman är oforhindrad att befalla den oförsigtiges tilltalande såsom för majestätsbrott. Då genom Svea HofRätts prelimizärbeslut att icke göra rågon hemställaing om åtalets fuliföljd, ew annat prejudikat har på samma gång blifrit uppställdt i högmålsfrågor, så kunna dessa purera behandlas ogeneradt från början till slut, och det vor: under sådant förhållande oskickligt att derom besvära med någon underdånig förfrågsn. Yxan kan, som ordspråket siger, ngå ändå atan att någon behöfver hålla i skaftetn.n pBland de ofiiga omständigheterna i detta högmål har man armärkt, att HofRättens Ordförande, Presidenten Rosen, är syskonbern med H. Ex. Justitrestatsministe n Gre:ve Rosenblad, och att den ene af honom föreslagne Jurymannen, Öfverstekammarjunkaren Gretve Nils Gyldenstelpe är svåger med H, Ex. Grefve Brahe, semt att både Domaren-Presidenten och Domaren-Jurymazven således stå i det skyldskapsförhållande till Exellenzerna Rosenblad och Brahe, hvilket 13 Kap. 1 Bätregångsbelken förmäler vara loga jJäf emot Domare. Dervid har man utan tvivel förutsatt, att Excellenserne Rosenblad och Brahe skulle såsom Ledamöter i Kopseljex:, vara parter i milet, eller hafva ! saken dem eller kunna vänta någon synnerlig nytta eller sk-dan åeraf. Men efter den al Aktor framstälda lagtolkvingen, enligt hvilken He Crusenstolpes yttranden novillI koriigen .och det i första rummet miste vara anses rigiade mot den regerande Konungen. ipersoniigenn, försvivna alla andra parter och inceresscn, och den regerande Kevurgenv perI sonligery står ensam qvar: alldeles så, tom å(talets rigtning åsyftat. Det var således fullkomIbgt koo:eqvent af Hr Crasepstolpe att, på fåga om jat emot Domstols och Jurys Ledamöter, icke förklara dem jsfvige, och :f Presdenten R:sea och Grefve Gylednstolpe att icke, med avlednivg af det ofvavnämnda lagrummet nträda sjel ment från Rätten. Äfven Freja ta? i denna fråga yttrat sig med ena frimodighet, som icke hör lemnas obemäldt, och hvilken vi öcskace at få spöorja äfven vid