I (Insändt.) ÅR 1810 OCH ÅR 1838. Pen 21 Juni 1810 kom en resande till Stock holm. Hen fana stadea i oro och bestörtning, en mängd bodar tillslutna, på Gusiaf Adolphs torg kanoner och vakt, en militärkorps statiojnerad i operahuset, ena slussen uppdragen, vakt derstädes och patruller kriag gatorna. Han efterfrågade orsaken och fick hora, att en ursinvig folkbop dagen förut stört högtidligheien vid Carl Augusts liks införande till staden, öfverfallit Rissmarskalken Grefve Fersen och mördat honcm; att fl ra personer sedermera blifvit våldförda, att ännu merza blod flutit, att militären skjutit på folket, a!t många stupat å ömse sidor och han faun de vidtagna försigtighetsmåtten icke öfverflödiga till förekommande af ytterligare ohygghgbeter. Han förundrade sig endast något Inet öfver, att passagen öfver borggården var obehindrad, och fann deri ett vackert bevis på förtroende till folket och kännedom om dess karakter. Den 21 Juni 1838 kom samma resande till Stockho!m kl. emellan 8 och 9 på morgonen, Aila bodar voro öppna, allt gick sin vanliga gång och på hvarje avsigte lästes det hvardagliga uttrycket af mun eihet eller allvar, i mån af hvars och ens karakter och omständigheter. Han steg af vid sitt brukliga logis in i sjelfva staden, packade upp sina saker, åt fiukost, klädde sig och ville pu begifva sig ut, att sköta sina sffärer och besöka sina bekanta. Klockan hade imedlertid blifvit elfva. Inne i stadens gator var allt som förr, men då han kom upp mot slottet och ville taga vägen öfver yttre borggården, fann han den besatt af en stark kavallentrupp, som stängde hans väg. H:n trodde att det möjigen var för vaktombytet och gick fram åt Slottsbacken. Bär varli