Aftonbladet – 18 juni 1838, sida 2

HERR CRUSENSTOLPES FÖRSVARSSKRIFT. Då vi icke förut nämnt ett ord om innehållet af Assessor C:usenstolpes sednarc försvarsskrift, så torde ett utdrag deraf, ehuru målet redan i dag är afgjordt, icke vara ovä!komm för Lösarem. Vi meddela derföre här ett sådant ifrån sid. 5 ull och med 13 ur den tryckta skriften. Om ej med detta mitt vördsamma anförande skriftvexlipgen i målet vore slutad, skulle jag af åklagaremakten hafva utbedt mig ett närmare bestämmande af hvad som menas med v,de sednare årecn af mitt skriftställeri? Månne Åklagaremakten syftar på de år — de för mig och min familj så låoga och tunga år! — då j.g utgaf tidaiogen Fäderneslandetn? Atklegaremsktens högsta Chef vet nog, han, att dewta företag, å min sida, icke var beräkvadt på slem vinninog, och att den viost, jag skördade, var förlusten af mitt och de minas ekonomiska välstånd samt ett skeppsbrutet politiskt rykte, hvars återupprättande fordrat åratal af a: bete, lidanden, försakelser och sinnesstyrka. Har jag då ej redan pliktat tillräckligt för detta misstag, dessa illusiover:? Var det då ett urbotabrott, att på afstånd hafva lit hänföra och blända sig af skenet, hvars narb och slag, — för att vyttja åklagaremaktens egna ord — först rigtigt kunde urskiljas, sedan man skådat föremålen på närmare håll? Eller är den oegennyttiga, fastan icke plenlösa, beröringen med de ypperste i Jandet en flick, som ingentiog kan aftvå? Om nu föstoingsstraff skulle blifva den sista belömingen lör dessa nsednare års mödor, vaxor, smårtor och uppoffringar, så medför jag åtminstone till fästningen: dels vissheten, att hafva redan i rättegången mot Statstidninogen 1835 ådagalagt 2ea bland de vigtigaste orsakerna till mitt ekonomiska trångmål, äfvensom min oskuld till de uppsatser, för hvilka jag så hårdt behandlades 2! den oppositionela pressen, och till hvi:ka jag noechar, i säkert förvar, koncepterna med kän2a handstilar af helt annan halt, änt. ex. Expeditionssekreteraren Lindgrens; dels det hugnande cch ärorika minnet, att hvad fosterlandet iger mest dyrbart och lysande i a!la afseenden nårgfaldiga gånger tiliå:it mig, så väl under skämtets s.m allvarets drägt, muntligen framställa sannirgar om både saker och personer, wyligen hädaugångne ell:r ännu lefvande, (orlafag i slutpåståendet) af vida starkare beskaf