Aftonbladet – 16 juni 1838, sida 2

Ultl9a ! vald SILRIUICKk UI USta hö ee IR Land VUNNA gäll, skola undgå stt erkönna, det solocpslet i sin fulländviog sodå är och förblir någosting, som hviltes qsetvor som helst i verlåen sldrig kan eller skall blifva. Den spiritueile konswären mottog ef sitt yterat telnika sudsterum de mest eabälliga och stormande — bitellsrop och applådissemaxger. M:ll Linds och Br Begs för efigt bögs: interesserta sing måste vid detta tillvälle träda långt tlbaka i skuggan. 0. 0. Theatern å Djurgården. Hr Torstow har, uoder sin korta sejour härstäses deua år, båft det sällsamma ödet, att oupphörligt komma i färd med polisen, och det ännu sälissmmare, att befinca sig väl deraf. För att förstå deona amomeali, bör man likväl tillägga, at det icke var den Kongl. Svenska polisen, med hvilken han råkat i beröring. Folk, som förstå saken, påstå, stt, liksom ingen är profet i sitt fidernesland, så är polisen i allmänbet, oaktadt sin profetiska gåfva, sällan lycklig nog att få sin förtjenst erkänd inom sitt eget land, eller att bringa välsignelser över dem, med hvilka hon semmantriffar. När men åter råkar henne utom landets gränser, när hon sålunda antager skepnaden af en historisk eller estetisk person, kan förhållandet bli helt snoorlupda. Detta sistnämnda har varit fallet med Hr Torslvw. 1 Pasqvillet stötte ban på dea Tyska polisen oeh hela Stockholm skyndade at taga Jen i ögonsigte. I Michel Perrin eller Pelisspionen, uten att veta det, ena komedi i 2 akter, efter Overskous bearbetning af BM lesvilles och Luviviers pjes, her hen haft ett lika möte med den Fransyska, och, som vi vilje hoppas, skall det länvda honom till lika fromma. Perrin är eo beskedlig prest, som under. gkräckregeringen i Frankrike blifvit fördrifven från sitt psstorat, der han var allmänt älskad af sine sockenhboar. Han kommer uu till Paris, för ait uppsöka en af sina många skolkamrater, hvilka, lyckligare än ban, dragit mytta al revolutionen och uppatigit till höga embeten och värdigheter. Lyckan är dock, som man vet, er byckfull persedel. Hon gömmer sig undau, vär men söker hevne, men isfi ner tig stundom sjelimant lika oxökt som oväntad. Detta sistnimuda är visserligen en ator raritet, men händer likväl vigon gång, :å giek det äfven med Perrio. Der ban sökte henne, fanns hon icke, men be ofö mosdsdt inficner hon sig hos hovcm sjelf i hans boning, under skepasd af polismiastera Fouebe. Perrin har läst detta vstma i tfniogarna, anar, att det kan vara hans !orgne skoikemrat, den kloke Josef, och besluter skniva honom till, Just som han är härmed sysselsati, kommer Fouch i egen person, och kommer, icke för att efterspata statsför brytsre och komplotter, utan — mirabile dictu om en mivister och dertill om en polisminister! — föratt uppsöka en fattig och obemärkt vän och erbjuder honom sin tjenst. Läsaren torde af detis, mer än sf artikelns öfverskrift, förstå, att bandelen tilldrager sig på tbestern. Foaehd är icke swsxt genksnd, men ban igemkäoser deremot straxs Pessin. Skalet är ganska enkelt: men försudrar sig i medgången, men bibebåller sig något mer under matgångens tider. Nu foljs tal om barndomens dagar, om det pärverande tillståndet och slutligen, hvad Perrin bar svårest att komma fram med: sitt bopp på den gam!e vänoen. Samialet afbrytes gevom tveone oxäxtade personers ankomst; den ene ar em slags kovspirstör, som velat draga in : 80 komplott en uvg swckare, hos heslkem Persin bor, och med hvilken hans systerdotter skall gifta sig; den andre är munisteens egen byråchef, som bar vigtiga meddelanden att lemna bonom. Allt detta stör vännernas förtroliga samtal, och Fouche har ej tid att afhöra vn skolkamrats fasställning om sitt åliggande. Han nämner derföre blot i förbigående åt sin underhafvande, att han käpner mannen, att man kan hia på hozom, att ban hör anviudas och väl betslas. Byråchefen tager för gifret, att det är en ny tjensteande i polisens sold) säger honom, att han har 20 francs om dagen, och icgenoting annat all göra, än att spatsera gitorna omkring, besöka de basta restauratioover och hvarje morgon bhbelsa på herr byrå chefea, för att berätta för henom, hvad han der hört och seit. Den h-derlige Pervin: finner detta ganska beqrömt och. betalvingea oerbörd, men kan ändå icke rätt förstå, buru allt det der okall vara någon syssla. Men sel slumpen kommer honom till hjelp, och låter