Aftonbladet – 15 juni 1838, sida 2

ars regeringslorm medgafs hvar och en att fritt yttra sig öfver styrelsens åtgärder och detta medgifvande var en följd af stadgandet om arnsvar å Konungens rådgifvare, om ett granskande konstitutionsutskott med flera efter den grundlagliga styrelseformen rättade föreskrifter. Imedlertid kunde ej den borgerliga lagen (menas allmänna lagen) lika hastigt forändras, utan den qvarstår ännu i samma skick, som den ägde uuder ett annat regeringssätt. He Ribbing har upplyst de motsägelser, som deraf förasledas i afseende på yttrande om styrelsen i ial och skrift eller i tryck. Klander af styrelsens åtgärder på det förra, för samhället mindre vådliga (4) sättet, kan, enligt allmänna Igen, straffas hårdeligen; klander i tryck, som är mycket tarlgare, bör de.emot, erligt den till grundlagen äfven räknade tryckfrihetslagen, mycket lindrigare bestraffas. Således är det möjligt att samma sak, för hvilken, om den tryckes, författarn blir frikänd, medförer dödsstraff, om man säger eller skrifver deu: genom exempel väckes man till uppmärksamhet på så dane motsägelser i lagen. De kunaa väl icke ögonblickligen afbjelpas; men den vise lagstiftarn bör, såsom 12 domarercglen innehåller, anse domaren böra i all lag nakta hvad hans uppsåt var, som lagen gjorde, annars varder hon missbrukad, och vändes till ett anuat sinne än hans mening var, som lagen gjorden, och häri ligger, efter mitt begrepp, ett ganska godt botem del för den ifrågavarande motsägelsen. Om det är gifver, att andra grundsatser gälla för vår lagstiftning 1809, än de, svm gälide 1734, då vår borgerliga lag utgafs, så måste det ock af nyss åberopade domarercgel följa, att om någon blef, enligt 1 Ä. 5 kap. Missgerningsbalken, tilltalad för klander af styrelsens åtgärder, domaren likväl borde döma honom efter den gällande grundlagens anda och mening, ehuru den borgerliga lagen ännu icke hunnit derefter rättas och jemkas. Jag tror således att, såsom domaremaktens kall hos oss är beskaffadt, Svenske medborgare verkligen icke böra befara att dömas till döden efter någon S. i den borgerliga lagen, så framt den icke ar enlig med grundlagen, hvarunder tryckfrihetslagen inbegripesn. Så långt 1823 års v Hartmansdo.ff. Han fann då, att andra grundsatser gällde för lagstiftningen 1809 än för den af 1734; han fann, att man enligt tryckfrihets-lagen kunde fritt yttra sig om Styrelsen, och om den ostraffadt säga saker, som efter 1734 års lag belades med dödssiraff, samt att derföre domaren, vid ullämpning af 5 Kap. 1 f MissgerniogsBalken, borde rätta sig efter Grundlagens anda. Hr v. Hartmansdorff af 1838 finner deremot yttradaen , som icke kunnat finnas lasteliga efter 1734 års lag, lasteliga enligt tryckfrihetslagen. Hr v. H. synes alltså tillhöra dem, som med hvarje dag blifva klokare.n Vi taga oss , med anledring hbivaf, friheten, att tillegoa Hr v. H. en upplysniog, som skulle pafva besparat honom många onödiga ord vid (823 års riksdag. Allmänna lagen at 1734 förpjöd icke fria yttranden em Styrelsen. För att inderrätta sig härom, behöfdes väl egentligen j mer, än att läsa 1 af 5 Kap. MissgerviogsBalken innantill och se, att der talas om Konungen, ej om Styrelsen; men det är icke lom gfvet att läsa lagen rätt innentill, och i vilja derföre framlägga för Hr v. H. ett hitoriskt skäl; det måtte väl tala. I förslaget till 1734 års lag och 1 f. af 5 ap. Missg. Balk. stod verkligen äfven styrelse; nen det uteslö:s. Utan tvifvel fianer Hr Hofaoslesen angeläget, att icke blott skaff. sig jelf underrättelse om denna omständighet, utan fven meddela den åt den i målet angående criften Ställaingar och Förhållanden valda ryn, och ärligt söga donna, att det resonnee-t, hvarigenom Aktor i nämnde mål sökt vertyga juryn, att yttranden, som angripa yrelsen, regeringen, konseljen, vore lasteliga, falskt redan efter 1734 års lag och ännu er efter 1809 års friare statsskick. a OM JURY-VAL. TN AA I . 2 m eo