Aftonbladet – 15 juni 1838, sida 2

rr! förmälindet af en regeriogsåtgärd , oaivisligen sig innefattar ej blost hänsyftning på utan sjelf va begreppet af Konungens höga personlighet Iden som inför Gud och menniskor dristar be. nämna ett gyckel eller jollerv rörand2 konsel jen med det afgudande ordet nSädelsev — det tisom bygger ea offeatlig anklagelse, åsyftande at ri berötva en medmenniska lifvet eller friheten fi blott på ett mot språkbruket och allt sucdt för. I stånd svärjande ordrytteri; den som trotsar he. -Ila folke:s åtlöje och förtrytelse genom den be. I gran, att en af Sverges mest omtyckte författare må göras till fästningsfånge för det han yt sltrat hvad eu hvar hittills ansett enligt lag till. j ständigt, och som gör allt detta under den for utsättning, attingen må enligt nu gällande tryck. a i frihetslag jemföra styrelsens, regeringens eller konseljens handlingar med lagea och säga, att de bryta deremot , måste väl antagas vara alldele: geuomträngd af den öfvertygelsen, att ingen mi djerfvas yttra sig fritt om styrelsen. En sådar öfvertygelse kan man dock ej förutsätta hos t. v. Hof-kans!eren v. Hartmansdorff, så vida mar ej får acxtaga, att han ferånträdt den öfvertygelse, han yttrade vid 1823 års riksdag, och hvilken läsarea straxt här nedanför finner framdragen, Vid nämnde riksdag hade Konungen till Stän:I derne aflåtit en skrifvelse, i hvilken han yttrar, att han, ledd af sitt hjertas ingifvelse och Jet rättvist förtroende till folkets tillgifvenI het och kärlek, , ville, för att sätta 5 kap. 1 1SMissg -B. i öfverensstämmel:e med grundsatserna för en mildare lagstiftning, uppmana Rikets Ständer att göra förslag till eo förändring i nämnde paragraf... Det var skada med denna ingifvelse , att två ting fattades för att gifva den fruktbarhet: det första var, att med skrifvelsen ej följde någon proposition , hvadan den ej väl kunde upptagas; detandra att motionstiden var förbi Icke dess mindre remitterades skrifvelsen till lagutskottet, jemte en af Hr pro: fessor Cederschjöld i saken väckt motion, hvarigenom man alltså fick tillfälle att i ord njuta den välmening, som icke kunde bli föremål för handling. Herr Cederschölds proposition åsyftande att bestämma sjelfva majestätsbrottet, genom följande förändrade redaktioo af 5 kap. 1 . M. B: Den som lasteliga talar eller skrifver något emot Konungens person e!ler enskilde gerningar eller emot Drotiningens eller Thronföljarens etc )? hvarigenom Hr C. trodde sig hafva satt detta lagrum i närmaste öfverensstämmelse med Tryckfrihe:sförordningeos 3 4 mom. och ansig han i öfrigt straffet böra bib-hållas oförändradt. Lagzutskottet ansåg sig icke böra upptaga Hr C:s förslag eller tillstyrka någon förändring i 5: : 1 S. M. 8. innan denna baik i hela dess vidd kom att öfverses. Häradshöfdingen Ribbing deremot, hvars särskilda yttrande åtföljle utskottets betänkande, hade funnit , att en betydlig skilnad existerade mellan tryckfrihetsförordningen och allmänna lagen, i afseende på majestätsbrott. Allmänna lagen, förmente Hr BRibbiog, bestraffar hårdt asteliga yttranden i tal eller skrift om konunsen, så väl som tadel af hans dom, hvaremot ryckfrihetsförordningen i slutet af 2 och början J f 3 SS. medgifver en hvar rättighet, att i tryck I! rsoskningseller reflexionsvis göra anmärkninar och pimicnelser öfver högsta maktens belut, utan att detta får såsom tadel eller klaner straffbart anses. Herr R., som således fann, tt allmänna lagen upptager såsom brottsligt allt et, som i tal eller skrift är lasteligt eller tadel, deremot grundlagen anser straffbart i tryck ndast det, som kan komma under namn aflo mädligt och skändligt, men som fann betänk-lt gt att tillstyrka någon ändring, innan både be ti delsen af och straffet för smädliga och skändll ga yttranden blifvit bestämdt, föreslog derföre s lott följande tilligg till 5: 1 M. B.: ,3ker det o-!b stänkt och af bastighet, eller förekomma andra ce ildrunde skäl, sågom att det lagstridiga mera Id eger i uttrycket än i ämnet och i tankan, me m i framsiällningssättet än i åsyftningen, straf-!bj s med fängelse från tre till tio år efier som o! rottet är till. m Då ofvanberörde utskotte:s betänkande med igc rtill fogade reservation diskuterades på riddarer set, kom turen till He v. Hartmansdorff, ni ilken förut deltagit i denna fråga gen am gan-yt a grundade anmärkningar mot formen och nu lohb ce blott instämde med Hr Ribbing, utan varlne och med ännu öppenhiertligara ha MH MM: ta