Aftonbladet – 8 juni 1838, sida 2

sig, att styrelsepersonalen, qvarstadnad till en Idel, från godtyckets och mtoleransens tid, ej mägtade i praxis höja sig till den åsigt, grundllagen, förstådd efter folkets i bokstafven uwtryckta ande, stadgade, och skrifier, som i förmåga af en ryktbar författares talang, sprdt sig till. hela allmänheten, framlägga de kuriösa exemplen af nyssaarende persowals oförmåga alt finna sig ensi tryckfrihetsiagens första cch enklaste ) bud, att snågoa tryckningen föregående granskning af Skrift eiler något förbud emot trycknivg deraf cj skall äga rum, ).. Och cå decna tafatthet snart I måste vika för tidens makt, hafva likväl de från (folket omedelbarligen utgångna fria yttranden ;I oupphörligt sett sig botade just från det hill, der de främst bordt finna skydd och uppmuntran — ty hvar böra fria yttranden, det iagbundna samhällets vilkor och förnämsta skiljemå ke från det barbariska tillståndet, finna skydd och tolerans, om icke vid thronen, som sjelf består endast genom möjligheten att ostraffadt kunna tala till folket, och som ofelbart faller, om ej i samma, åtminstone i något nära påföljande öI gonblick intill det, då den behöfde fiy till den råa styrkan, för att äska ljud? — Si hafva lagens alla tvångsmedel år från år blifvit försökta mot offentliga fria yttranden, med ett nit, som förenat vänner och fiender i det omdöme, att regeringen uti ingen ansan väg, de militära anlordningarne ingaluada uadavtagac, visat en vakenhet och uthållighet, som ens kunnat jemfölras med dem, hvilka bon ådagalagt i åtalen mot medborgares offentligen yttrade opivioner, hvilIka, besynnerligt nog, till största delen rört regeriogens eller dess ledamöters eller protegderg egna handlingar. Paralielt med detta tvång har Iman bemärkt tillåtelsen att i ståtliga, icke-cffiI ciellav lofsåinger uppböja administrationeus visdom och moderatiou till en höjd, som den visserligen aldrig sjelf pretenderat att uppnå. Men hvarken tvånget eller lofsåegerna eller den adI ministrativa visdomens egen inneboende kraft hafva förmått freda styrelsen från ,anmärknoinI garna, påminnelserna, graeskningarna,, eflexionerna, med thy åtföljande presumtion om tadel och klander; allt, som ej kunnat oåtkomligen döljas, har, under någon af nyssnämnde former blifvit framlagdt i dagsljuset,, loch detta har på många väl kolorerade handlingar haft ljusets vanliga verkan, det har urbiekt dem. Se der aniedningen till påfundet aut sätta konseljens, handlingar under möjestätets skugga.n Moajeststet alltså, detta lufiga forntidsväsende, uppstiget i urskogarnes dimmor och beståmdt att en gång, som de, försviona med odliogen, majesiätet, denna lagstiftniogens mystiska lointain, tillkommen för att höja ett visst föremål öfver den region, der !agens åskviggar träffa, bar af bögsta äåklagaremaktens representanter Tbifvit upprest såsom ett bröstvärn af jordenes (stoft, kring en samling af män, högt uppstigne utan tvifvel, men icke bögre, än att de kuvuna höra åsksn gå, så väl öfver, som under sig! Det är verkligen en vida strackt tllampning af Iden maximen, att all ting på jorden äro skapaIde till menniskans nytta. Vådligt synes dock att så uttinja majestätets skära dimma; den är för månget öga genomskinlig nog ändå. Det är vådligt, ej blott derföre, att detta töcken verkar sömngifvarde på subjekter, som ej äro bestämda att respirera det, utan äfven derföre, att det leder i ofycka alla de många medborgare, hvilkas Ssycorganer ej äro så inrättade, att de tillskapa eit fjerran blån kring föremål, som ligga dem helt nära in på näsan. Man borde derföre, enligt de erfarnaste monarkisters mening, hushålla med majestötet, och behandla det, enligt Apollos råd om Palladium: Etheream servate Deam, servabitis urbemnp. Men de nu å färde varande tryckfribets-aktionerna äro ej de enda åtalen för majestitsbrott i vår tid. Tvertom hafva dessa slags åtal, jemte åtalen för en annan art högmålsbrott, i seduaste tiden företedt sig till en mängd, som nödvändigt måste väcka förvåniog, Man besinne blott, att Sverge från ålders tid benämnes ett fritt land, att snart 30 år förflutit, sedan det sist satte opinionens fria yttringar under skydd af skrifven lag, att landet i mer än 20 år, 8edan det börjat begagna en fri yttranderätt,: ej blott ägt yttre fred, utan äfven inom sig Djutit —— Lå