Aftonbladet – 8 juni 1838, sida 2

HVAD ÄR MAJESTÄTSBROTT? Första art:keln. Tre åtal för ,majestätsbrott äro i detta ögonblick auhävgiga vid domstolarne inom hufvudstaden. Alia tre utgå från ledamöter af regeringen och måste kraftigt bidraga att vända folkets blickar från landets nödvandiga angelägenheter tll regeringeos sjilfgjorda, från de styrandes handlingar till töckaet, som om gifver dem, fråu dalkarlens kraf på dagligt bröd, till th-onens eller, som det heter, majestatets kraf på daglig ära. Dock, man tvistar icke om skalet , utan för att åtkomma kärnan, och äfven under de uu pågående, till utsecodet så nakna injurieprocesserna döjer sig frågan om en af samhällets vigtigaste rättigheter, yttranderätten, så tält alt antasta, så svår att besegra. Då Svenska folket för snart 30 sedan kände sig bragt nära förderfvet, af en, efter berättelse, mera evvis än elak furste, hvilken, för atticke nödgas lyda folkets röst, gjort till sin pligt att icke höra heone, och då detta folk gillade deras handliog, som obligerat bemälde furste att nedstiga från th:onen, samt derpå sjelf gaf sig en ny statsförfattning; så var afsigten omisskänligen dena, att folkeis röst dädanefter måtte blifva regeringens ledare , samt att, för detta ändamål, det förkastade regeringssättets största lyte, tvånget mot yttranderätten, måtte med roten uppryckas. Meningen var då icke blot, att folkess medelbara , genom dess ombud å riksdagarne , med regeringen förda diskussion borde vara fri, utan äfven och isynnerhet, att den omedelbara, den, som i tal, skrift eller tryck omedeibarligen från folket utgår, borde vara det, emedan fribeten i denna är vilkoret for friheten i a!!a andra yttranrderättens former. Då stadgade man, att det skulle stå en hvar sfeitt, att öfver allt, hvad som är eller kan blifva föremål för mensklig kunskap, genom tryck sina tankar kungöra, samt att följaktligen ej någet, som öfver i tryckfribetslagen tillåtliga ämneu i tryck anmärkes , påminnes eller eljest granskningseherreflexionsvis i dagsljuset framlägges, kan, under förevändning au innebära fade! eller klander, såsom straffoart anses, så vida skrifsättet ej såsom smädligt eller skändligt sig utmärkers. Medborgarne trodde då, Att de ägde rätt att yttra sig ej blott i vetenskrp iga ämnen , hvilket aldrig varit förment, ej blot om kotteri-, thebordsoch hofsqvallret, som äfven under enväldet är privi-. legieradt, ej blott om lustläger, hoffester, gallaspektatler, kungbga resor, äreportar och unlerdåniga :al vid stadsportar , i byar och på andsvigen, åt hvilket allt någon hofeller tatstidning består den nödiga offentligheten med lerii!l hörande rökverk och beioderi, utan äfven och isynnerhet om allmänna angelägenheter, om taten, om regeringen, dess banclingar och per. oral, såsom de enda värdiga ämnen att föreIraga vid det usiversitet, der foket gör sin uppostran. Man trodde då, att medborgarne borle och kuode fritt yttra sitt omdöme öfver reseripgens handlingar, i hela deras vidd, d. v. . så väl öfver formen, hvari de tillkommit, eler beslutens öfverensstämmelse med gruadlaarne, som öfver deras förhållande till sitt än