Aftonbladet – 7 juni 1838, sida 2

0 OT AS OS Sidlade Stallena 1 skriften: der enda uiväg, som återstår mig, då lr Aktor genom sitt sätt att gå till väga, försatt mig uti den annars emot Sveask lag snörrätt stridande nödvändigheten att sjelf bevisa min oskuld, så f vida icke jag på förhand skall antagas broitslig. Redan på första sidan har Hr Åkter, såsom ett brott emot 3 G. 4 mom. tryckfrihetslagen, ar märkt följande s:älle : natt hafva för frisinnade och upplyste medborgare talat sanningens och rä tvisans ord, hvilket vår mu jivarande höga och visa sty else j mera tillåter ske genom den periodiska pressen, har varit mitt syften Ar det väl möjhgt, att nigon uti detta uttryck kan finna ett Jasteligt yttrande om Konungens person? Meviogen af detta uttryck är så tydlig, att den icke hehöfver någon förkl.ring. Jag har met orden: nvår puvaraode höga och visa styrelse ej mera tillåter sanningens och rättvisans ord utialas genom den periodiska pressenn, syftat på de täta tidningsfr lindragningarne, som hela allmänbeten bänner. Jeg öfverlemnar till samma allmivhets, till högtärade domstolens och till den blifveude juryas eget upplysta bedömsnde, huruvida det icke ofta intr: ffat, att tidningar blifvit indragnae, utan att den lasande mängden varit i stånd att inse orsaken, och den ene förgäfves frågat den andre, om det kunnat vara för den eller den artikelo. Jag har i detta afseende, stt indragningar skett utan nödvändighet, även ett stöd för mitt omdöme uti de förvgående riksdagarI g 8 nes protokoller, hvarest konstitutionsuiskottet till rikets ständer ibland de hufvudsakliga anmärkningspunkterne emot styrelsen upplagit den alltfor stora ömtålighet för yttranderätten, som visar sig rådande vid denna makts utöfoing, och hvilken till och med någon gång gått så långt, alt indraguingar skett endast för publii eerande af offentliga dokumeuter i civila mil. Härtill kan nu läggas, att tidningsutgifvsre blifj vit åtslade och fällde till urbota ansvar endast för öfversättningar af utländska tidningsartiklar, som fritt och utan anmärkningar passera i det land, hvarest originalet utkommi:. — Sjefva det fakium, som omdömet angår, är således på flera sätt vitsordadt. Skul!e någon åter tycka, utt sjelfva uttrycket är öfverdrifvet, så ör det likväl bekant, att det icke är Konurgen, utan en erskild ledamot af styrelsen, nemligen Hofkansleren, som indrager tidningar och reqvirerar åtal emot den periodiska pressen. Det sednare behöfver icke en gång komma till Korungense kunskap. Då nu författningen uttryckligen innehåller, att endast lasteliga yttranden om Konungens person och gerningar äro straffbara, efter det åberopade l:grummet, så kan detsamma omöjligen lämpas till omdömet om en havdlieg, som icke utöfvas af Konur geo, utan af Hofkansleren. Invan Hr Aktor kan få någon att tro motsatsen, så måste hon först bevisa, att jag har orätt i derna uppgift. Härefter arklagar Hr Aktor följande strof: Ännu en gång skola Svenske Män visa en nvis och sill eget bästa måhända förgäande styrelse hvad det vill säga att spela tort bakom kulisserne med deras dyrbaraste frioch rättighetern. Om detta stycke gäller ionu mera än om det förra samma anmärknving, tt det omöjligen kan lämpas på Hans Maj:t Socungens person, eller ens innefatta ett smäleligt uttryck eller tillvitelse mot rågon, hvem iet vara må, uch ifrån hvilken synpurkt man n skärskådar detsamma. Här är icke en gång åga om någon viss styrelse, som nu existe-ar. Det är blott sagdt, att den tid möjligen 2 gång kan komma, då en envis och sitt get bästa måhända förgätande slyrelse kan ilja spela kort bakom kulisserne med des as (folkets) dyrbaraste frioch rättigheer; och att Svenske Män då ännu en gång sola visa, hvad sådant vill säga. Och för etta uttyck har Hr Aktor icke funnit oför. ligt med sitt samvete att å mig yrka 8 års stuicgstraff, ett straff, fyra ginger så svårt, m om jag , icke af berådt mod, men med lit vållande, hide slsgit ibjel en utaf mina edmenniskor! Upplöser man vidare sjelfva ut;cken, så måste man finna, att icke ens mnån lastelig eller smädelig beskyllning egenligen ger uti att tillägga någon egenskepen af ens; och att tillägget sitt eget bästa måhända gäiteande, som är det mest vilkorliga man ftövka sig, ganska väl kan stå tillsams