Aftonbladet – 7 juni 1838, sida 2

ta fi OSTEN Värde fir v. Fresigenten at Lun rd jeld, Hr Lifmedikus Ahlberg, Hr Öfverdirektö ar rea Vid myntet N. W. Almroth, Hr Förste Ex 0, peditionsSekret. Ulmgren och Hr KammarRBätts a Rådet Sandström, bland hvilka Hr Tuneld u er Iteslöts af Svaranden och Herr Sandström sa . JAktor. st) Ifall ingen af dessa ledamöter anmäla förfall m lärer jurya komma att sammanträda nästa Thors ,dag, 1 dag åtta dazar till. e-) Ea liten anmärkningsvärd episod vid dett ,. Ival var en hemställan, som Aktor gjorde til q domstoles, huruvida Kapten Rosenqvist af Å. M kershult kunode anses så qvalilicerad, som Tryck. sa I fribetslagen fordrade, för att väljas till ledamot , fjuryn, enär han sjelf, i följd af en dom i tryckfrif Ihetsmål, sutit på fästning, och begärde deröfre; 1, domstolens utlåtande. Efter någoa stunds öt. .r verläggning i parternas frånvaro, inkallades de ofäter, och Aktor tillfrågades, huruvida han så-jsom skäl för sin invändning hade att framställs hmot Kapten Rosenqsist någon anmärkning af a sådan egenskap, att Kaptenen kuode vara hindrad ifrån utöfvandet af sin riksdagsmavnarät! H eler andra medborgerliga förtroenden, och då dd) Aktor icke det kunde, ogillades invändningen, hvars framställande naturligtvis icke hade skett i tanka, att den kunade gillas, utan endast såtom ett prof på tjenstenit. 1! Svarandea, Napoleon Berger, aflemnade äfven ;denna deg, innan valet, sin förklaring i anlednog af Akiors slutpåsiående, sedan han förra -Igångea, då målet törevarit, erhållit tillståod, att jur den åtalade boken hos Rätten afskrifva de stillen, hvilkas början och slut Aktor hade i sitt memorial citerat, och hvaraf Berger redan en gång förut begärt del. Då vi i detta blad imeddelat Aktors memorial ordagrant, åligger det oss äfven att införa forklariogen, hvilket vi göre så mycket heldre, som allmänheten allt hittills saknat tilltälle att få någouv kännedom om hvad de åtalade ställena egentligen innehålla, och det framför allt bör va:a tryckpressens åliggande, att noggrant följa mål af den vigt båce för yttrande rätten 1 allminhe:, och för den yrkade ansvarspåfoljden, som frågor om majestätsbrott alltid måste äga. Det synes dessu:om onekhgt, att efter den utveckling Svaranden på sitt sätt gjort af saken i sin förklaring, om deona också icke mnefattar några djupa juridi-ska finesser, omdömet hos många, som hittills hört talas om Den röda boken, torde ansenligt förändras, euvär man deraf finner, att ingen be-i stämd eller namnvgifven person eller autoritet! varit föremål för författarens expektorationer, utan att alltsammans bestått af en hop generella, om vi så få säga, uti den toma rymden! k:ingsväfvande uflykter. Förklaringen lydde som filjer: Till Stockholms S:ads Högärade Kämnersrätt ! Då Hr Aktor äfven uti sitt till högtärade Kämnersrätten afgifae slutpåstående, hvilket )g vu går att besvara, icke behagat intyga i deras!, helbet de ställen uti den af mig författadel; Röda Boken, emot hvilka hans ansvarstalan I ) är riktad, och följakthgen icke sjelf varit ily tillfälle att närmare framlägga skäleo, hvarföreä han anser dessa ställen browsliga: då en organ ja af den högsta åklag:remakten uti ett lagbundet I samhälle sålunda gifvit det oerhörda exemplet d på ett försök att staga lifvet, eller friheten un-!4 der en större del af den återstående lifstiden, af en Svensk unodersåte, utan att anse sin embetspligt eller det allmänna vettets och rätts ; känslans fordringar kräfva, att med ett enda ord e utveckla motiverne till sitt påstående om ett e, begånget majestätsbrott, det vill såga Jasteligt 2l emot Konungen i en skrift, hvyaruti Kosungens person hvarken är nimud eller pålse nivste sätt utpekad, så borde jag törhändal sl cke ingå i något ordentligt försvar, förlitande id nig derpå, att ingen jury inom Sveriges grän-ler er, den måtte vara sammansatt, eller på förfå and beräknad, huru som helst, skulle vara i so jånd att i en sådan sak, som denna, uitala or-fu et skyldig öfver en anklagad, hvilken man lm etagit första vilkoret för sitt försvar: känneomen om skälen för anklagelsen, — Jag skulle m det endast vore fråga om min Person, ieke raga i betänkande att våga detta spel, emedan I vi. g i mia ringa ställving likväl derigenom kunde ifva ett medel för allmänheten och nationen, t få veta, huru lånet åklagaramalbenn. Lo er )