Aftonbladet – 31 maj 1838, sida 2

gått något, som man antingen måste anse för en pudel, af den aldra största art, elier också for ett prof på en alldeles cfvermensklig be räkningsförmåga, då han, utan att hafva kommunicerat å ort och ställe som vederbör , kunde veta, att man ville lägga sig till Hr Crusenstolpes manuskriptsamlingar. Det filantropiska tillägget i promemorian, att H:r Crusenstolpe skulle hjelpa förvaltningscheferne med propositioner till nästa riksdag, var visserligen minäre underligt. Af sin långa och förtroiiga bekantskap med en hop af äieadernas inre beskaffenhet hade H:r L. sannolikt hemtat sia öfvertygelse om behöfligheten deraf. Huru man än må anse denmna förklaring, utgör den ett dyrbart bihang för att fultänaa det hela af denna tafla och gifva densamma ännu en effekt, nemligen att ofelbart sälta munterhetsorganerna ho; publiken i rsörelse. Till Redaktionen af Aftonbladet. Då Hr Assessoren Crusenstolpe i sin förliden gårdag af trycket utgitna forsvarsskiift inför Koagl. avea Hofrätt behagat intaga en berättelse om någut, som emellan honom och mig passerat för cirka tre fjerdedels år sedan, samt derom äiven blifvit nämndt i gårdagens Aftonpiad, anhåller jag att vid berättelsen, och tör dosa större fullständighet, få göra fö.jande tillägg. Sedan jag länge med stigande harm läst de politiska ströskrifter, Assessor Crusenstolpe tid etter annan lät i det allmanna utgå, och djupt inom mig beklagande, att en man, med hans stora skriltstilaretalang, skulle, såsom han gjorde det, använda densamma, vaknade hos mig, redan före des tidpunkt Asses-. soren uppgifvit, begäret att söka återtora honom till en bättre, klokare och mera medborgarlig sinnesstämning, äfvensom till ett annat bruk ar sin penna, hvilket, att dömma af hans förogående vandel, jag icke an.åg alldeles omojligt. I denn2 föresats styrktes jag ytterligare, efter ett par längre samtal med den at hunom påpekade, fast ej namngifne Tredjo Mannen, hvilken torsäkrado mig, atc han trodde, det Hr Cr. nu skulle vara sinnad förytira sina betydliga och dyrbara ma.uskriptsamlingar, om blott Regeringen ville väl betala dem, Då vi likväl båda två besianade, att dessa samlingar för närvarande utgjorde det kapital, hvaraf Assessuren skulle lefva, och att han dem förutan saknade matorialier for sitt politiska skriftstalleri, hemstiällda jag, om det icke vure troligt, att han, med bortliggando af dessa vapen, skuile kunna Ölvertalas att anlägga nya, samt, i stället för att i landet sprida villomeniugar och utså oenighetsfrön, arbeta tör allmänt bästa och skritva i Regeringens intresse; hvilket Tredje Mannen, som sade sig noga känna Assessoren, icke hoöller trodde vara ogörligt, Jag sammanskref derföre i största hast det projekt;j Hr Cr. nu offentliggjort; och som det ej var. beräknadt för den celebra publicitet, det nu vunnit, må läsaren benäget ursäkta, om detsamma, ett foster. af Ögoablickets ingitvalse, alltför mycket smaskar af ett biott utkastadt hastverk.. Jag lemnade papperet åt Tredje Mannen, at hvilken, såsom med mip i många år närmare bekait, jag icke truktade någon iadiskretion: jag bad honom visa detta papper åt Assessor Crusenstolpe och deröfver inhemta hans yttrande, med strängt törbehåll lizväl, av; icke lemna det i hans! händer, Dagen efter, som jag vill minnas, berättade mig Iredje Mannen, att Hr Or. fått del af handlingen och behållit den, samt att jag hemma hos honum kunde få svaret. Jag begat mig alitså till Assossorens logis och triffede honom på utsatt tid. Vårt ! samtal var ej mycket långt, likväl icke så summa riskt, som det i den tryckta skriften vill påskinas. Jag började med att yttra, det jag visste, att mitt; papper vore i. hans händer, att han således kände imuehållet och att j:g bogärde hans yttrande derom: i händelse det utsöllo jakande, skulle jag söka att iå, saken på högre ort anmä.d; och om han dsremotj) förkastade projektöt, måtte saken anses såsom en; dod affär, helt och hållet oss emellan J-g tillade,j att jag väl visste, !ör hvad jag utsatte mig, då jag gjorde Assessvren ett förwroligt meddela..de af så! grannlaga oeskeffenhet: att jag likväl frivilligt underkastado mig, hvad helst dera: kunde blifva, emedan! jag handlat i god eafsigt oc.. för att söka modverka till ett nyitigt ändamål, trygg vid det medvetandet, ; att denna skrift vure af mig ensamt tänkt och författad, att den af ingen annau vore kand, skådad: eller afvetad (iredje Mannon hade icke ens läst den), att icke något koncept dertill funnits eller funnes, att ingen anmodat mig, eller visste derom; att det blott var mitt eget ärende jag iramförde, af ingen annan orsak, än att jag tyckte det var synd, att en man med hans skicklighet skulle spela en i mina ögon så förhatlig roll och arbeta i en efter min öf-. vertygelse så skadlig och förkeastlig genre; samt att det således aldrig skulle lyckas Assessoren att, ianledning af detta vårt sammanträff:nde, kompromettera någon annan person, än mig. Under mycket utsvärvande fraser gaf Åssessoren mig ett nekande svar, lå jag genast återfordrade mitt papper: ban beböll let dock, försäkrande, att ingen skulle kunna förmå ionom att lemna det. Jag toreholl honom i allvarjamma ordalag det obehöriga af att utan lof tillegna ig och behålla en annans egendom, hvarpå vi åtkiljdes.. Assexsoren känner i öfrigt ganska väl, att letta icke var första gången, som både jag och Trölje Mannen ailvarligen förebirått honom sitt haisbryande skriftställeri, varnat honom !för följderna, och ådt honom till möra fredliga tänkesätt emot landets 4 tA bb M-j-— er