Aftonbladet – 28 maj 1838, sida 3

samma sätt som motståndarev, så snart han seg ar. På detta sätt förefa!la en hop strider utan resultat. Om de stridande icke intaga en stad i dag, så taga de den icke i morgon, i öfrermorgon, om tio år elle: vågonsin; hvad botyder val det? Adelsmännen sga, att de behöft 600 år. för att förj ga Morerze. — — Statsmånnen blind detta folk dela kricarres fel; i de svtirasfe förlägenhe:er sysselsatta de sig med obetytliga å:gärder, hålla barnsliga tal, hugga i dem allt i styckena, men låta icke vågon handlivg följa derpå. Äro de såk des evfaldiga eller fega? Nej, de äro blott psuiorer, sakerna göra icke samma intryck på dem, som på er; de se dem icke i samma :jus; de öfverlemna utvecklingen af hände:seruc, med bvilka de icke tycka att det brådskar, åt tiden; de testementera åtsina söner fortsättningen uf hvad de borjat, uten farhåga, utan klagan. Sonen gör på simma sätt som fadrep; om ett par hundz;ade ir sk li deuv sak, de döda testemeaterat honom och som hos ett annat folk skulle blifvit afgjord på en vecka, hinna att slutag till de lefvanudes tilifredsstäle!se. Om i de borge-liga oroligheter, hvilka änsu for gå, missorga syn:s handla efter mind:e individuella grundsatser, så bevisar detta blott att årbonoradets allmänna anda böjar att gnags på den egna och serskilda karakteren; men änuvu är denus anda långt ifrån att genom sina ang epp hafva gjort den någon verklig skada. Den stora hopens hkgiltighet visar sig i bakgrunden af dessa händelser, hvilka på afstånd göra så mycket larm. Om upp:oret eller partistriden nalkas, så stänger man sin dörr och låter detm draga förbi, som en svärm gräshoppor. Men förklarar sig knappt för någon. Don Carlos kan icke intaga någon stad, Christina kan ieke brioga landttolket tillsammars. Spaniorerne hifva för öfrigt i alla tider fört krig emot hvar nåra för koDuvgar, som stridt om thronen, När kriget är slut, återvänder en bvar till lydnad, eller fastme-a till sitt vamliga lefnadssätt; detta bibehåller sig här i sin revhet, mera än 1 andra länder, i anseende till landtfolkets afsöndrade lif och denna kringsiykande handel, som af ett slags karavaner drifves öfver de nakna slätterna och de obebodda bergen.n Då bladet lades i pressen, voro de utländ