Aftonbladet – 23 maj 1838, sida 2

PE ASA TS Fn 5) PF RAMAR BAR NE . samma rigtning, dels i kraft af, dels utan Tillståndsresolutioner, uppstått, serdeles bland qvinnokönet, en mängd tillverkare, hvilka, så väl humma i sind rum, som i hushållen, genom kringvsndrende utskickede försälja serskilda brödsorter, med samma påföljd lör Bagare-embetets med ordentliga bageri-verk och salubodar iförsedde ledamöter, eller: att desse utaf slit flere och flere extra tillverkare nästan betagas all fördel at sin rörelse, under tider af god tillgång på mjöl och då spanmåien säljes till måttligt pris, hvaremot, när brist och dyr tid inställa sig, desse extra illverkare draga sig tillbaka, samt tungan och förlusten odelade falla på de ordentliga bagori-verkens innehafvare. På detta sätt hafva Bagare-embetets mediemmar sett helt och hållet försvinna den ena at de tvenne -ättigheter, som på en gång gjorde för dem möjligt tt, ander alla cmständigheter tillhandshålta hufvudstaden dess brödbehot, och gaf rättmätighet åt det tvång af taxor, ansvar och kontroller, som de i desas näring fingo underkasta sig. Redan i samma tidpunkt, Jå, åt föreskriften om ordentligt bageri-verks nnehafvande, såsom vilkor för salubsgeri-hardteringens utötning den tolkning blet gitven, som Embetet nu undeidinigst anfört, hade ock dess medlemmar bordt taga det steg, som de nu vidtaga, oaktadt då ännu var i behåll den andra af de omiörmälta rättigheterna, eller den, hvarigenom salu-bageriernes innehafvare åtminstone voro betryggade mot införsel och försäljoing i huftvudstaden utat på landet eller i andra städer tillverkadt bröd. För sent inser nu Embetet detta, sedan det under tio års tid funnit sitt välstånd undergräfdt och en mångd af sina medlemmar råka i obestånd, såsom en följd af den kedja utaf förbål2nden, som Embetet här ofvan underdånigst omnämnt. Men då E. K. M. genom Nådig Kungörelse den 9:de sistlidne Mars, såsom en åtsärd, ledande till fördel för stadens invånare i allmäni:et, och serdeles för den mindre bemedlade delen deraj, tillåtit införsel och försäljning i huftvudstaden at alla sorter ugnterkadt bröd ifrån landet och öfriga städer i riket, — en åtgärd, hvars vishet och ändamå!sonlighet i Nådigst uppgifna afseende Embetets ledamöter visserligen icke tillåta sig ifrågasätta — och Embetet derigenom Likaledes sett den andra af de tvenne rättigheterna försvinna, hvilka, såsom flere gånger är nämndt, utgjorde vilkoren för Imbetets åliggande, att hufvudstaden dess brödbehof under brist och dyrare tid tillhandahålla, och dertill satte Embetet i stånd; så hafva ock Exrbetets med:emmar, af billig omtanka, och för att icke helt och hållet äfventyra sin egen och sina familjers välfärd, ej länge bordt dröja, satt, på grund sat alla nu anförde omständigheter, hos E. . M. i djupaste underdånvighat tilikännagitva deras oförmåga att hidanefter uppfylla den ännu öfser dem hvilande skyldigheten , att hufvudstaden, i fall hårda år och brist skulle upps.å, mod bröd förse, samt att ika underdånigt anhålla, det E. K. M. rättvist täcktes befria dem från denna skyldighet, cch, i sammanhavg dermed, från den sirskilda beskattning och allt det tvång och ansvar i deres rörelse, som, så länge Bagarembetet ins ehsde någon uteslutande rättighet, icke saknade fog, men som ck, när en så beskeff d rättighet försvunnit, opphört att äga någon rättse:lig grund. Och Embetets meslemmar ense sig af flera skål ännu mera uppfordrade till denna underdåniga enhållan, ty dels är, änskönt E. K. M. i Dess Nådiga kungörelse af den 9 sistiidre Mars täckts förklara Bagarosmbetet fritt fån skyldigheten att hålla hufvudstaden torrt bröd tillhanda, Embetet dock uti den sju veckor derefter utfärdade taxan för M.j månad, vid försäljning af sådant bröd, fortfarande underansvar åragut viss både vigt och pris; dels är tillåte!sen att från landsorten införa cch i hufvudstaden försälja torrt bräd, rör Ba goreembetet så mycket kännbar:ro, som ofta förlust (såsom t. ex ru törlidne vinter) inträftar på försäljningen sf det mjuka brödet, och då det just är på det torkade, som Embetet skulle homta sin orsättning, och dels äntligen är det tydiigt. ett äfven inforsel och försäljning af halftork2dt och mjukt bröd, sedan det torkade blifvit att införas tillåtet, måste blifva bögst svår om ej omöjlig att kontrollera och förekomma. Stormäktigste Allsrnådgste Konnrg! Bagare-embetets medlemmar Legära, såsom de: begynnelsen af denna deras underdånviga ar sökning yttrat, endast rättvisa. Bagsreembetets förbindelse att hufvudstaden med dess brödöehof förse, samt de Embetet ålade t:xor, ansvar cch kontroller, grundade sig på rättigheterne för Embete:s mediemmar att enssmme tillverka det bröd, som 1 hutvudstaden försiljes, och att icke i deras yrke upptaga någon, som icke mid ordentligt bageriverk och ertorder. iga I salubudar vore försedd. Dessa rättigheter hafva upphört. Bagareembetets anhållan är således ingen annan, än att blifva befrizdt äfven från skyldisheten, taxesättningen och det särskilda ansvaret, sawt att ställas i likhet med alla andra medborgare, som i hufvudstaden bröd tillverka eller till försäljning införa. Om denna underdåniga anhållan Nådigst bifatles, hvilket Embetet lifligt önskar -— och hvarförutan ej annan utvag lärer för dess ledamöter återstå, än att uppsäga burskap — så kunna do visserligen icke för sin underdåniga del hafva något emot, att ifrån landsorten äfven mjukt bröd af alla slag formligen tillåtes till öppen ivförsel och försäljning, hvilket de uttryckligen förklara. Embetets Jedamöter inse sig så mycket mera förbundne att högtidligen göra denna förklaring, samt tro deras anbållan så mycket mera förtjort af E. KM:ts Nådiga afseende, som det icke lärer hafva undfallit DE mos böna unnmärksamhat härisom OPinionen