Aftonbladet – 23 maj 1838, sida 2

MMM ÖR apitalstyrka, som fordras, för att hålla nödige ager af mjöl och spanmål, äfven under inträfande missväxter, emot kanske dubbelt högre ris än vanligt, och ullika för att kuona uthärla de då oundvikhga förluster, — garantien, med ett ord, för möjligheten af röre!sens fortfarande und r sådane konjuvkturer; och å deu ndra, att idkarne i så måtto skulle genom sakens natur tvingas att äfven då verkligen upprätthålla tillverkningen oförminskad, som ägare af större bageri-verk natu:ligtvig härigenom förora mindre, än om de, under ex temporär nedläggning eller förminskniog af tillverkoingen, likafullt skola underhålla och aflöva hela den talrika personal af arbetare, hvilken vid eit sådant verk är oumbärlig för brödeis beredniag, kring; sändande och försäljning. Deona skyldighet och : dessa rättigbeter antogo således naturen af ett kontrakt emellan hufvudstadens Styrelse och Al mänhet å eoa, samt Bagare embetet å andra st! dan, hvarmed icke ofvereosstämde, att Embetet : skulle kunna fråckännas de sednare, så länge: den forra stod orubbad qvar, lika så litet som : tvertom, att rättigheterna skulle kunva bibehl-; las, om skyldigheten upphörde. — Vidare: för att! Bagare-embetets medlemmar icke skulle kuana uudandraga sig skyldighetens uppfyllaude, ua-; dertastades de ansvar, derest de ej vo:o försed-: de med tillräckligt, välberedi och välsmakande bröd, och äadteligen, på det de ej måtte vända sig den u:es!utande rättigheten ensidigt till go-do, upprättades för dem månadteligen en tax, utstakanae vigten och priset på alla slags brod, med likaledes utsatt ansvar, om någon avikelse drifrån fölle dem till last: — ett ansvar till dea grad strängt, att de, utom böter, förklarades förlustige rättigheten ait idka sin borgerliga handtering, i fall de fjerde resan beträddes med någon förseelse, ehu-u dyhka i flera fall, och äfven med iakttagande af den siörsta noggranhet å Embeiets sida. likväl icke äro möjlige au fulstärdigt forekou.ma, såsom så ofta beroende på arbetarnes tillgörande. Likasom alla andra industriella yrken, har också bagerihsndteringen i städerna utbildat sig i form af korporativn och skrå; men sedan Bagare-embetet, på sätt nu underdånigst blifvit anfördt, förpligtades, att under alla förhållanden förse hufvudstaden med dess behof af bröd, blef denna form redan i förra århundradet betraktad som så litet väsendtlig för rättigheten att härstädes utöfva bagerihandteringen, att inga läroår eller mästareprof, genomgåugne huru väl som helst, medtörde rättighet till salu-bageri, så vidt ej dermed förenades hvad som ansågs vara och, såsom Ewbetet här ofvan underdånigst omnämnt, i sjelfva verket var och borde vara hutvudsaken, eller ägandet aft fullständigt b-geri-verk med dertill hörande salubodar. Med början af datta århundrade upphörde, genom Kongl. Förordningen af den 19 Augusti 1801. lärvår och mästarprof helt och hållet att utgöra nödvändiga bivilkor for erhållendet af rättighet till bagerihs:nd:eringens idkande. Genom denna Författning blef näringsfrihe en fullkomlig i detta yrke. Hvar och en, som ej ville köpa sitt bröd at DBagare-embetots medlemmar, kunde redan förut antingen låta hemma hos sig sjelf baka hvad för haus hushåll behöides, eller ock köpa mjöl och hos en afdelning af Bagare-ombetet, sum exsamt var inrättad, för att med så kallsd husbekning gå allmänheten tillhanda, låta detsamma till bröd törbaka: och nu efskaffades, genom Högstberörde Författning, allt skråtvång inom yrket, i det att hvar och en samt huru många som helst, utan vilkor af läroår och mäsarprof, kunde erhålls rättighet, att, på sin anmälan, genast tå utöfva bagerihandteringen. Det evda inskränkande vilkor, som bibehölls — men för att försäkra fullgörandet at den skyldighet emot hutvudstadens iuavånare, som Böagare-embetet ålåg — var, stt den. som ville utöiva salu-bageri, skulle visa sig vara försedd med ordentligt ba3 och salubodar bviiket ock, genom en sedI I nare Förordning af den 13 November 1806, ånyo påböds och uttryckligen inskärptes. Bagare-embetet har aldrig klagat Ootver denna näringsfiihet, och Embetets medlemmar kunde ä!ven, oaktadt sin vidsträckta, ansvarsfulla förbindelse, med den bestå och h-tva sin utkomst, så lävge de bibehöllos vid de tvänne rättigheter, som, för möjligheten att kunna uppfylla den dem åliggande fö bindelsen, voro vilkor: nemligen den sist och flere gånger nämnda, att I ingen fick inträde uti yrket, utaa att äga ordentligt bsgesi-verk och dertill hörande salubodar; samt att idkarne af bagerihandreringen voro befogade, änskönt inom taxs, stt vteslutande tillverka det bröd, som ; hufvudst:den försåldes. i Under det sista tiotalet af år har emedlertid er stor förändring härutinnean föregått, och Bagare-embetet har gång etter annan sett borttsgas någon de laf de rättigheter, hvilka icke blott betingade förimågan hos dess medlemmar, att, utan sin fullt omliga undergång, tullgöra den dem åliggande skyldigheten, utan tillika, om Embetet ej alltför mycket irrac sig, sjelfva rättmätigheten af skyldighetens fortfarande. Från och med denna tidi pankt har nemligen, på sätt en mängd utfärdade