Alexander med den ena af dem, prinsessan Elisabeth, en älskvärd person, med blondt hår, I blå ögon, god och oskyldig, och som ända till slutet af sin rena och tadelfria lefnad älskade ! kejsaren med öm tillgifvenhet. Hon har mycket lidit af sia gemåls köld och kejserliga fa-l miljeas uppförande. Det äldsta af hennes barn blef ett offer för kejsar Pauls envishet, som tviagade modren att under en stark köld med sitt sjuka barn följa honom till Paulusk; uvder vägeu visade sig messling, men den slog in och barnet dog dagen derpå. En mild melankoli hvlade alltid i detta bebagfulla fruntimmers ansigte, hvars skönhet af sorg 1 ett hårdt klimat snart förstördes. Aldrig delade ! hon med sin gemål thronens glans ; i hela vet vida rike, hvars suverän hon kallades, ägde hon ji icke ea fots jord, som hon kunde kalla sin; hon I hade intet hof, gaf inga fester, och hennes ekipage var ett af de simplaste i Petersburg. De första åren af hennes äkteoskap med Alexanj der voro lyckliga, men det fanns en hög person (utan tvifvel enke-kejsarinnan), hvilken ansåg vigtigt att hindra, att Alexanders gemål icke innehade första rummet i hans hjerta. Följaktligen bekom MNWarischkin tillåtelse att återkomma till Petersburg, med sin hustru, som ! då var i skönhetens fulla glaos. De gam-; la intrycken väcktes ånyo; fra Narischkin blef! Alexande:s favorit och hade med honom tvänne barn, som uppfostrades på hans bekostnad och ) kallades Romauow, efter Alexanders förfäder. Båda voro flickor och den yngsta dog i barn-; domen. Den andra, känd noder namnet gref-: vinnan Romanow, föll ett offer för okunnighe-. ten och vidskepelsen. Vid 17 års ålder och: tförlofvad med en furste, rejsarns pupill, Che-: remetoff, led hoa af en bröståkomma och fördes till Pasis. Der föll boa i händerna på en, clairvoyante, som försäkrade, att grefvianan utan ; fara kunde återföras till Petersburg, blott man vidholl att megnetisera heane; detta skedde och deu stackars flickan dog samma dag bröllopskorgea anlände från Paris. Denna händelse förstörde all glädje för Alexander. i Et annat bekymmer var, att han under kongressen i Wien hade det missädet att bos sin mätress blifva slagen ur brädet af en rival. fan bade vog klokhet att ej hämna sig för den-: na skymf. Furst Adam Czartoryski, mätressens broder, förblef dock Kejsarn trogen. Man måste medgifra, att Czarto yska icke utöfvade någon inflytelse på statsaffsrer. Prinsessan Elisabet kände djupt sin gemåls otrohet, försökte länge att låtsa en likgiltigbet, som Alexander någon tid ansåg verklig. Först under de sisia åcen af sin lefaad återgaf han henne sitt förtroende och motiog af henne tröst vid sinu bekymmer. Redan 1812 plågades Alexander af religiösa skrupler. Han sökte till en början tröst hos den herykiade Jung eller Stillivsg, men märkte svart, att denne icke kunde tillfredsställa honom, Man förstod då att på behäaodigt sätt spela i hans hinder ett bref, från den beryktade fru v. Krudener till fröken Stourdza. Et parti vid hofvet hade länge sökt bemöktiga sig Alexauders sinne och fru v. Krudener syutes dertill vara ett passande verktyg. Brefvet gjorde sin verkan och bestämde Kejsarn att helt och bålet anförtro sig åt fu Kradener. Då han 1815 anläsdt till Heilbrena, presenter:de hoa sig ubjuden i hans förmax med ett rekommendatiowsbref från furst Wolkonsky. Kejsarn be falde genast, aut hon skulle införas , och hans samtal med henne räckic tre timmar. Frua hade antagit skepnaden af en uppretad proetissa och fordrade syndarens ånger, innan hov gaf honom löfte om syndernas förlåtelse och himmelens nåd; då hon gått, mäarkte man at Kejsarvs ög.n voro röda af gråt. Då han dagen derpå ankom, till Heidelberg skref han genast tillfru Krudener, för att bed ja beune genast. inställa sig för att tala med honom om hans, själs tillstånd; tyn; sade ha i brefvet, a3et är till edra förböner, jag sätte min tillit, ni skall finna mig i ett litet hus u tom staden; jag har föredragit denna bonin framför ella andra, emedan jag funnit mitt ba cår, korset plaateradt i den omgifvande träd gårdenn, Fru v. Krudener var för klok att försumm denna pressanta inbjudning., Hon jinfann si genast i Heidelberg och tog qvarter i ena bond åt rd Då Vestra stranden af Neckar, några hun