STOCKHOLM dåd. 22 Maj. Satstidningen för i går afton har lemnat upplysniag, buru det verkligen förhåller sig med dee förut i detta blad omnämnda frågan om t. f. Polismästaren Hr Lagmannen Harlingsons tjeastledighet , hvarmed berättades hafva så tillgått, att Hr Lagmannen ingått till Kongl. Maj:t direkte med begäran derom och sjelf föreslagit Häradshöofdingen Hultberg till sia vikarie, utan att med denna ansökan vända sig till OiserStåthållaren, äfvensom att detta skulle varit anledningen till de underhandlingar mellan Frih. Sprengtporten och högsta vederbörande, på grund hvaraf ryktet om Fnherros afskedstagande från Öfverståthållareembetet var så allmänt gängse och så detaljeradt omtalades på embetsrummen och i sällskapskretsarne. Statsidniogez upplyser vu, att Ar Harlingson verkligen hade inkommit med en sådan anmälan den 18 i denna månad;), men att Kongl. Maj:t vid ansökningens föredragning funnit sig uicke kunna fästa något afseende på densamma, i dena ordning den inkommit) utan att sökanden hade att vända sig säll Öfverståthållaren, som då egde att i anledaivg deraf till Kong! Maj:t i uoderdånaighet göra den anmölan, hvartill han kunde finna sig hefogad. Denna affär bar således fålt en upplösning, hvsrvid man har skäl att lyckönska Hr Ofverståthållaren till den seger, han en gång vunnit öfver de icke just mycket granlaga försöken, att ifrån ett af de embeisve:k, för hvilka han är högste chefen, med havs förbigående bana sig genvägar till högre ort. Vi kusna ieke erinra oss, buruvida något dylikt försök tillförene i offinel väg inträffat; men väl känner hela hufvudstadea, alt det annars icke anses vara första gången sådant skettt, och att orsaken till det mindre goda förstånd; som på sin tid egde rum emeilau He Öfvesttåthållaren och nuv. t. f. Justitiekansleren, Lagmacnen Nerman, samt de små obehag, som den förre icke sälau för den sedmaces skall måste vidkännas under deunes polismästäre befattning, allmävt förmentes hafra sin grund uti Hr Nermans pligsed att i konfidentiella meddelanden till hogre ort ständigt gå Hr Öfverståthållarea förbi, och det väckte redan då mårgen gång den högsta förundrav, att Frih. Sprengtporten underkastade sig att qvarblifva i en så obehaglig ställning och icke förebygde den genom något mera energiskt afgörande steg å sin sidå. Hr Harliogson tycktes nu, fistän med mindre finess, hafva velat försöka samma väg, söm hans företridare vandrat med så mycken Tamngång; men lyckan är, som man fin ocr, icke alom lika blid och så!uada har det slagit. olika ut. Imedlertid påstå de, som särmare känna ull sakerna, det denna fråga om Hr Harl ngsous tjunstiedighet och den direkta supplikes derom på högre ort, samt förslaget om Hr Huitbergs förordnande, varit lingt äldre än den 18 Maj, ehuru den skriftliga ansöknivgen först få till kammarexpeditio en inlemnades, samt att endast Hr Öiverståthållirens deuna gång audtligea gjorda definitiva förk!aring, att icke qvarstå med en sådan påtaglig förödmjukelse möt sitt embetc och sin persona, gjort slag i saken — En tivg återstår likval än:u, ianan man kan auvusc deona tvist fulikomligen och itl allas noje afslutad. Hr Öftverståthåliaren lärer neml. ou hafva föresdagit Ur Lagman Edelstam tll tjenstförrsttands polismästare; och det kowmer Du at gifva sig, huruvida detta förslag vicner något afseende, eller om Häradsböfdingen Huhberg. som skall vara fir Nermans protege, och som Hr Harliogson, matwlitvis icke uan påräkvadt stöd från Hr Neumsö, bade tagit sig den ovanliga dristighetea att sjelf föresiö till efterträdare, icke ändock, emot Hr Ofverscåthållarens önskan, blif. ver förordnad. För at göra sig en mera åskådlig i7 om det obeboriga och inom hela dena öf iga administrauionen Exempeliösa uti det sätt, som vid deona uuderdåniga unsökviovg blifvit besagonadt hahäfvar mar BAadact tänka cis att