Aftonbladet – 21 maj 1838, sida 2

: Enligt en hos Red. gjord anmälan, hafva några tjenstemän vid polisen sistlidne Lördag tilJåtit sig ett steg, hvilket på det högsta synes förtjena att offentligen beifras. Hr Advokatfiskalen Fredholm hade pemligen, på misstanka jatt författaren af den röda boken, BoktrycI keri-konstförvandten Berger, jemväl skall vara författare till den pyligen seqvestrerade s. k. marmorerade boken, ett arbete, hvars samI manhang och innehåll man har lika svårt att förstå, som orsåken till seqvestern, och att han I skulle hafva en hop exemplar deraf liggande I hemma i sitt logis, begifvit sig dit, åttöljd af jfere polisbetjenter, och i hans frånvaro visiterat rummen, utan att för den hemmavarande I hustrun uppvisa något förordnande eller uppI drag dertill, eller någon persons angifvelse att sådana böcker skulle förvaras derstädes. Oak tadt hustruns försäkran , att ingenting sådant fanns i huset, genomsöktes dock alla gömmor. (Till och med cen smed efterskickades att uppIdyrka en byrå, till hvilken mannen bade nycI keln med sig, men utan att det sökta påt: äffaI des, och suligen stämdes hustrun och pigan till.i dag till Polisen, för att svara på en an:gifvelse, att hon skulle hafva sålt till enskild person exemplar af skriften. i I Antingen nu den ifrågavarande Berger möjligen utgifvit den marmorerade boken, eller icke, så är denna hemgång i alla afscenden lika lagstrisig. Har Bergers hustru sålt något af denna bok, och kan lagligen öfvertygas, att detta skett oaktadt hon ägt kunskap om qvarstaden, så är det illa för henne, i händelse något ansvar kan komma att drabba författaren! af den omtalta chinesiska sagan; men det är en! sak, för hvilken hon då måste serskildt anklagas, och som alldeles icke hänger tillsammans med visitationen, så mycket mer, som enskild man aldrig kan förmenas innehafva en seqvestrerad skrift, om ban vait ägare deraf innan qvarstaden blifvit lagd. 16 S:n Regeringsformen fastställer tydligen, såsom en af de vigtigaste rättigheter for hvarje Svensk , att Konungen,, det vill säga den; offentiga makten , ,skall ingens fred i dess! hus siöra eller störa låtan. Serskilda be-! stämda föresknilter finnas för alla de fall, då undantag få göras från denna regel; men tilll dessa undantag hörer icke en polistjenstemans godtycke. Ty i sådant fall skulle hvem som! helst, af irgen eller den obetydligaste anled-! ning , när som helst vara blottställd att se sitt) hem och det innersta af den busliga familje; kretsen, som man vänt sig att anse för en helj gedom, gina till pris åt den råa nyfikenheten! ech brutalteten hos sin egen f d. betjent , som sedermera blifvit antagen i poliskammaren. Huru behagligt vore icke ett sådant samhälls!! tillstånd! . l Vi veta väl, att ganska många finnes , som!: bjertlig: skratta, när man kommer och citerar grundlagen till skydd emot polisåtgärder och! som; förklara det der appellerandet till 16 !i f:n Regeringsformen för eit tomt prat från det menlösa tiderna , hviliet erfarenheten längese1 dan häri landet bort hafva vänjt oss af med att! påkalla; men om också några antecedentia skulle ala för en sådan invändning , så får man lik-a väl svårt ati helt och hållet neka, det regeringsI ormen i alla fall ännu finnes till, och att dess r okstaf, som står qvar åtminstone på pap-d ciet, gifver den enskilde mannens boning detn kydd, att den som våldför densamma, han må! ft illhöra pohsen eller icke, om det sker utan att!e ara, dertill lagligen legitimerad, kan utan all ä nsvarspåföljd , äfven med våld afvisas, om han k 1 saodvillot afctår från fom enas ia I apple