. Dagl. Allehanda berättar i dag, att Juryn i tryckfrihetsmålet emot Hr Svederus ännu icke lärer blifvit slutligen organiserad, i avse n!c dertill, att de valde den ena gången efier den andre afsäga sig detta förtroende. I anledning häraf anmärker Dagl. Allehanda ganska ändamålsenligt, att tryckfrihetslagea icke lägger nå got hinder för Domstolex att åligga Jurymännen inställelse, så framt de icke kuuna förete laga förfall och att kunna göra deta med fore läggande af viten, liksom det sker med parter och viten. D. A. citerar veml. till stöd för derma tanka trycktrihetslagens verba formalia i C) f 3 mom. : sedan nämndens antal sålunda blifvit nedsatt til 9 ledamster, skola de af domstolea, så snart sig göra låter, till utsättande dag sammankallas. Man synes verkligen hittills hafva fästat sig for let vid denna ordstallniag, emedan den praxis varit antagen vid domstolarna , att Räiten, i stväl!et att genast utsätta dagen, sedan juryssännen blifvit kompletterade, och underrätta dera terom, med föreläggande att till någon förut utsatt dag anmäla om laga förfall eger rum, endast låter efterhöra, om de mottaga kallelsen. Utom den orimligheten, att saken derigenom nästan kan utdragas ad iofinitum , ban en annan omständigbet ganska lätt inträffa, nemligen att någon af dew, som första gången mottagit kallelsen, får laga förfall genom sjukdom, embetsresor eller dylikt, ianan sjelfva sammanträdet. Dessa anomalier hafva stundom led: till en annan, nemligen att KämoersRätterna företagit sig, utan något slags stöd af tryckfribets-lagen, men väl i rak strid deremot, att, när afsägelser flere gånger inträffat från codera parteus jurymän, ovilkorligen ålägga denne au valja på sådana, som han visste skulle emottaga kallelsen, vid äfventyr, att Rätten e!jest ville utse de bristande i hans ställe. När man vet, huru en persons hela timliga välfärd stundom kan bero på utgången af ett tryckfrihets-åtal, så ör detta sätt verkligen alltför våldsamt, helst då ett anmat medel finnes ait tillgå, för att få juryn fulltalig.