Aftonbladet – 18 maj 1838, sida 2

dcunles systemer, och närma sig isynmerhet de båda sednares. Menniskan, säger Owen, är en sammansättning af en ursprunglig organisation och yttre ivflytelser, och som hon icke äger förmåga att förävdra hvarken sin organisation eller sin omgifnivg, är det tydligt, att hennes tänkesätt och öfvertygelse, så val som de af dessa härflytande handlingar, äre tvungna och nödväadiga, och att hon emot dem står alldeles obeväpnad. Hon mottsger sanna eller falska begrepp, utan att rjelf förmå önska de förra eller förkasta de sednare — Beskaffenheten af hennes karakier är följaktligen en sak, som icke beror af henne sjelf, och irrespousabiliteten bör alltså upphöjas till samhällslag. Lyckan, fortfar Owen, är en produkt af uppfostran och helsan och består i begäret att föröka våra likars glädje och det menaskliga vetaudet, i sammanlefuaden med symPp tiseraude varelser, i frihet från vidskepelse, i välvilja, i kärlek, i sanningens dyrkan, och ena fullkomlig vjutning af individuell frihet. Samhällsläran omfattar kännedomen af naturlagarne, eu riktig teori om förmögeuvhetens fördelning, menniskans förädling och sättet att styra henne. Religiouen, enligt Owen, ålägger menniskan blott att lefva i öfverensstämmelse med naturens föreskrifter; att älska siva medmenniskor, lefva saligt och lyckligt är det enda som behagar Gud, och den rehgiösa teorien är blott verifiI kationen af samhällsläran. Med spekulationer om varelsernas upphef och ändamål befattar sig icke Owen. I deo närmare utvecklingen af samhillsläran antager Owen, att en rationel styrelse måste först och främst proklamera en fullkomlig samvetsfrihet, afskaffa alla straff och belöningar, samt stadga meuniskans irresponsabilitet. Om en. menniska handlar orätt, påstår Owen, är det icke till henne man bör hålla sig, utan till de olyckliga omständigheter som omgifva henne. I Den brottslige är en sjuk, och om sjukdomen : finnes farlig, må man då öppna ett hospital för; patienter. Förofrigt skola dylika sjukdomar blifva ganska sällsynta, sedan den nu varande omgifningen blifvit förbärtrad derhån, att menniskans moraliska väsende näres eacast af det gode, och på sin höjd ett dårhus ännu kan vara af nöden. Uppfostran skall vara Jika för alla, och isyonerhet utveckla lagaroe för vår egen natur. Derigenom skall den iedivituclla äganderätten upphöra och en fullkomligt gemensam ägauderätt uppkomma, och all representation af personell rikedom upphöra. Kommunerna eller n:etogheterna skola träda i stället för familjerna. Hvarje menighet om två till tre själar skall så som en samfallighet drifva både landtbruk och! sljd, så att den sjelf kan förse alla sina behof. De särskilda menigheterna skola sätta sig i förI bindelse med hvaraudra och bilda en kongress. laom kommunen skall blott finnas en end her; archi, och yrket och åldern skola bestamma l! hvars och ens plats deri. Till femton års ål er skall ungdomen egnss åt uppfostran, men! vid femton är skall den intaga sin plats bland ! trbetarne. Ie utgå männen från 20 till 25 år kola isynnerhet egua sin verksamhet åt Pproiuktionen. De, som befinna sig mellan 25 och! 50 år, skola hafva bestyr med förmögenhbetenss örvarande och utdelning. De mellan 30 ochls 0 år böra bestyra koremyscens inre angelsgen eter, och de från 40 till 60 dess yttre, ellerlä lt hvad som angår beröriugen med audra kom. !d tyger. Ett styrande råd skall hafva vårdenlo m denna rmorsliska, fysiska och intellektuellas chet. i Owens åsigter och hans derpå bygda for-jh oppniagar hafva naiurligivis funnit måvga ve-In ersakare, och att dessa allt efier skiljaktigheo i lynne och förut fattade merivgar skulle) b edöma hans system mycket olika, är lätt att) d se. I Englind bar man i alimänhet ansettfr wens förhoppningar allt förmycket sanguini-sa i; man har tviflar på möjligheten att realisera je em, men i allmänhet icke tunnit sig obelåten) de ed det förespeglade resultatet, så vida dette inde uppnås. I Frankrike åter har man fun-te t detta resultat allt för prosaiskt, allt för kallt ; jä an har der ett helt annat begrepp om sam-lka lets lycksalighet, och det skall uten tvifvel sig teressera att höra en frausk tänkares foörkamet lsedom öfver den namnkunnige och äfven ilso! ankrike högaktade Engelsmabneas syste.a. Man kan,, säger en fransk pub icist, i samlets närvarande inrättning icke företaga en pålför