Aftonbladet – 16 maj 1838, sida 2

srannlaga man kan tänka sig, kommer man när som helst lätt i tillfälle att taga sak på bak. Man skuile, om denna grundsats endsst något utsträcktes, och åsyftningen på förhand tillämpades på vissa personer, icke kunna uppföra t. ex. någon af Molieres el!er Hollbergs komedier på scenen, utgifva dem i tryck, emedan sllid någon kan könna sig tröffad af en satir och säga, såsom det står i Silfverstolpes saga: v och jag — är visst det damma svinetv. Detta måste inträffa desto mera i samma min, som målningarna äro mera tagna ur det verkliga lifvet. Med sådana principer skulle man sannolikt afven få se den nu på Djurgårdstheatern gifoa nya pjesen: Paskiliet förbjudas, ehuru den endast är en öfversättning från ett tryckt original, blott derföre att en och annan trott sig fiona några frsppantalikheter och motstycken på närmare håll till några af dess karakterer. Hvar och en inser likval, att en sådan åtgärd från maktens sida endast skuile tjena att göra sig sjelf löjlig för publiken, och ådagalägga en svaghet, öfver hvilken det vore önskligt att alla vore lika upphöjde, som kung Fredrik i Preussen, när han eo gång lät nedflytta ett högt upp på en knut uppslaget paskill, hvarpå folkhopen stod och gapade.