Aftonbladet – 14 maj 1838, sida 4

ERILANPRADE AMNEN. Mannen som slagit sin hustru. (En Parisisk Domstols-scen). Herr Ciron är en kortväxt man, ännu ie ke särdeles till åren, af ett fromsint, mnästar barnsligt och ganska fredligt utsceude. Har tar plats på de anklagades bänk, och vågar icke lyfta upp sina ögon till en stor , lång, tämmeligen torr dam , som höjer sig lik en obelisk ionanför vittocnas skrank. Denna stela och ointressanta figur , som står iosvept i en ofautlig shawl, af obestämd färg, och en li kadan hatt, som just icke gör henne vackrare, detta fruntimmer är den anklagades hustru. En oerhörd ridikyl , hängsnde vid ett utomordentligt låagt band, svänger af och an vid hennes arm, liksom en gatlyckta från sin stolpe. Den stackars Herr Ciron skälfver i alla lemmar, kryper ihop , och skulle gerna, för att undandraga sig dena Jjungande b.icken från sin makas vreda ögon , gömma sig hvar som helst, om det än vore i ett råtthål, eller i sin snusdosa, som han maschinomässigt vänder af och an mellan sina fingrar. Hans förskräckelse blir äonu större, när haa hör sin anvklagande hustrus galla röst, Fru Ciron. Mine Herrar! skulle ni väl kunna tro, att den der lille fjesken till karl, är min man?