Aftonbladet – 14 maj 1838, sida 3

dt TAPELILFER på BETET: Såsom ett bidrag till historien så väl om den närvarande regeringens förmåga att redigera författningar, som om de entravers, som hämma iuorikes trafiken i vårt land, förtjenar följande, af Nerrlandstidningar meddelade berättelse att tagas i betraktamde. Vid en resa till Stockholm i December 1835 blef bonden Olof Sundqvist från Kaxis i Offerdahls socken anmodad af en ståndsperson, att köpa honom ett stycke möbeltyg, samt tyg till tvenne frumtimmerskappor. Desse tyger köpte ock Sundqvist af handlendenu Frans Pousetie i Stockholm och erhöll derå dernes qvitterade räkning. Men under Sundqvists åt rresa till hemorten blef möbeltyget, såsom ostämpladt, utgörande 19 alvar karmosinrödt Morenos, af gränsridaren J. E. Bergman i Fablun den 27 Januari 1836 under beslagsavspråk Sundqvist fråntaget, eburu denne genom företeende af ofvannämde räkning, visade sig hafva laglgen åt kommit så väl detta tyg, som de i samma konvolut liggande kapptygen, och Bergman dessutom bort veta, att enär, enligt Kongl. Moj:ts då ännu gällande nådiga förordning till före: kommande af oloflig införsel och utförsel af varor den 9 November 1830, stämplar och märken skola finnas på stycket, så länge något af varan är hos försäljnisngmannen qvar, längre eller kortare tygstycken kunna lagligen sakna stämpel, helst då de, såsom if ågavarande möbeltsg, icke kunna anses öfverstiga ägarens behotf och vilkor, så att någon oloflig afsigt med deras innebafaande uppenobarligen, röjes. Kort derefter genom stämning ålagd, att inför Rådstufvurätten i Fahlun, 40 mil från sin hemort, stånda till ansvar (läsaren torde fråga: hvarföre?), blef Sundqvist genom samma Rätts utslag den 20 Juni 1836 förklarad berättigad att det anhållva möbeltyget genast återbekomma, och Bergman, som saknat allt fog till beslagetn, skyldig ansedd att ersätta Sundqvist rätte-! gångskostnaden m., m. Öfver detta utslag anförde Bergman besvär i Kongl. Maj:ts och Rikets Höglofl. Svea Hofrätt, hvilken genom utslag den 2 Mars 1837 förklarade sig icke finna; skäl att göra ändring i Rådstufvurättens utslag, hvarigenom ofvanberörde beslag blifvit ogilladt och Suadqvist berättigad förklarad att det anhållna godset återbekomma; men då Bergman cke kunde anses ,ha!va saknat anledning till det gjorda beslaget, blef, med upphäfvande i Rådstufvurättens beslut, i afseende på de Sundvist och hans ombud tillagde ersättningsbelopp, Bergman från utgifvande deraf befriad. Först! len 28 Februari 1838 kom tyget, fläckadt och! ill en del urblekt, ägaren tillhanda.