Aftonbladet – 12 maj 1838, sida 2

es S Man skulle trott, att det Schantziska dramat — i fall vi får nyttja denna benämning — nu mera skulle vara utspeldt, sedan Hr von Schantz sjelf blifvit befordrad till kapten i flottan, hvarigenom de elfva premierlöjtnanterne befriats från kategorien att tjena tillsammans med hooom, emedan de nu mera endast kunna komma att tjena under honom, samt desse sednare genomgått sin förmodligen helsosamma karantän. Sådant har likväl visat sig icke vara fallet, ty en liten efterpjes återstår ännu, orm hvilken man ej kan veta, huru många akter den kommer att innchålla. Saken var atgjord med de elfva; den återstår att afgöra med de fem dissideuterne. Vid en korps, der harmonien är så beskaffad, att en olika mening skiljt kamrater inom samma grad i tvenne kaster, af hvilka den enas medlemmar ej kunna tala vid eller ens hels) på den andra, icke infinna sig på ett ställe, der de frukta att träffa nigon af den andra kasten o. s. v. — ty detta är för närvarande fallet med de officerare, som rådplägade om, huruvida Hr von Schantzs förhållande borde anses vanära uniformen eller icke — wd en sådan korps måste det alltid varå obehagligt, att traffa personer, som man ville undfiy, men iced hvilka man af tjensteförhållanderna likväl daglgen kap sammanföras. Minoriteten får öfverallt vika för majoriteten, och det bör ej förundra, om fallet sålunda äf. ven här blir detsamma. Eu början dermed har redan gjort:, och Premierlöjtnanten Hr Friherre Pfeif bar blifvit kommenderad att emottaga första Norrlands båtsmanskompagni, hyars station är Gefle. Detta tyckes väl vid första påseendet vara en befordran, emedan den nya befattningen medför ewt arfvode af 200 Rdr B:ko, byaremot den Friberrn hittills ingebade, den af artilleri departements officer, med inberökning af skrifmaterialierna, eudast inbragte 100. Men med sistnämnde befattning följde ett hoställe, troligen värdt 250 Rdr B:ko, och flyttningen medför således i sjelfva verket en oundviklig penningeföilust. Dertill kommer, att i fråga om befordring, plägar dea person, man dervid har i åtanka, alltid förut tillsporjas, huruvida den konvenerar honom eller icke, Detta lärer likväl icke här hafva varit fallet, utan Friherren skall ej hafva haft pågon aning derom, förrän förordnandet från Storamiralsembetet skickades honom att lögs. Ne remonstrationer han gjort emot den oväntade befordripgea, hafva äfven lemnats utan allt afseende, emedan ett fattadt beslut ej kan ändras. Friberren lärer redan hafva afrest till sin destinalionsort.