Aftonbladet – 12 maj 1838, sida 2

ste relgionsinhet behoides eller kuvde komma i fråga. Kungörelsen stadföstar mnDeml. icke blott den föreskriften: att hvad som i Missgernings-Balkens 1 Kap. 3 stadgas om den, som affaller ifrån vår rätta evangeliska lära och träder till en villfarande (neml. att han skalt drifvas ur riket och icke en gång der kunna njuta arf), måtte på det nogaste handhafvas, utan stadgar till och med, att iogen Luthersk undersåte må, vid Tio daler silfvermynts vite, bivista främmande religionsförvandters gudstjenst , samt att dessa religionsförvandter icke eller må vid sina gudstjenster ivlåta andra äv dem, som äro at deras trosbekänuelse. Likaså är det alla främmande religionsförvandter fö:bjudet , att inrätta publika skoihus eller undervisningsställee. En anovan punkt, som är af serskildt intresse i närvarande ögonblick , då det så mycket talas om den i Tyskland gåvgse striden i anledning at den Kölniska erkebiskopens försök att fö bjuda äktenskap mellan olika religionsförvandter , i hvilket hänseende Preussiska regeringen tagit religionsfrihetens pati, är att samma kungörelse ytterligare sadfäster kyrkolagens föreskrift i 15 kap. 8 I. om presterskapets skyldighet att ,flitigt afrådan giftermål mellan personer af olika religion, ehuru — tilläggea det märkvärdigt nog — ,erfarenheten ofta visat sådant vara förgäfves. Men hvad de barn beträffar, som födas i sådana äktenskap, så får det icke alltid bero af föräldrarnas frivilliga öfverenskommelse i hvad slags religion barnen skola uppfostras, utan om mannen är luthersk och qvinvan af annan trosbekännelsc, skola baroen ovilkorligt uppfostras i den lutherska läran, och endast i omvändt fall må fadren bafva frihet att uppfostra sina barn i den religion han bekänner, så vita icke innan vigseln någon serskild öfverenskommelse blifvit träffad och uppvisad i Stockholm inför Öfverståthållaren samt i landsorterna inför Landshötd:ngarne. Vill man. undersöka buruvida, på sätt Minerva låtit oss veta, 16 S. Regeriogsformen upphäft deita tyranniska religionstving — ty att drifvas ur riket och icke ens der få taga arf, blott för skiljaktighet ifrån någon af de dogmer, på hvilka den verldsliga makten befallt att alla skola tro, är utan tvifvel iblavd det mest tyranniska man kan tönka sig i en lagstittning — så behöfver man blott gå tll tryckfriheislagen 3 f. 4 mom. för att blifva underratiad, att med den, som nekar något af den rena evangeliska läran,, skall förfaras jemlikt 1 kap. 4 f missgerningsbalken, hvilken äter bjuder, att den psom utsprider villfarande lärosaten, eller med andra ord, på något sätt i yttranden och skrif.er afviker ifrån eller vågar sälta i fråga någons enda af den antagna lärans satser, ;stall varda törvist riket Att å.skilligt af denna skråpliga 1781 års författning redan de facto kommit ur bruk, det bar man redan kuanat varseblifva deraf, att den rådande Kyrkian åtminstove icke mer vågar pliktfälla någon Svensk, for det han hör på främmande gudstjenster. Mau hide således äfven haft anledning hoppas, att den tid skulle vara för alltid förbi, då någon tilltott sig fterupplifva andan af samma forfatining i a:l dsss strängbet. Stockholms högvördiga koassistorium har likväl på ett, for hvarje vän af samvetsfrihet och upplysnivg obehagligt, sitt skingrat devna vilfarelse, då det hemställt, om icke den Wesleyanska kyrkans gu stjenst borde inskränkas endast till engelska språket, och konsisto ium har derigeno.s: rest sig ett monument. som på intet sätt står ef er, utan tvärtom, i flera afsecnden öfverträffar det föredöme af intolerans och andelig despotism, som erkebiskopen af Köln nyligen lemnat. Ty, märk valläsa e, älven 1781 års rör fattning, så ytterligt strörg och absurd den år i flera hänseenden , nekar dock, så vidt vi kunnat finna, på intet enda ställe de f.ämmande religionsförvandterna att få hålla sin gudstjenst på sveuska språket, ifall sådart med deras ritual öfverensstämmer ; och det är således icke urJagens bestämda föreskrift, utan ur sitt eget hjeras fatabur kontistorium tagit den ifrågavarande bemställan, så mycket mer förvånande, som predikningar på svenska redan i flera år, utan anmärksiogar och förargelse , men väl till uppbyggelse för mången, värit hållse i det förut begaguade We:leyanska kapellet. Då vi, likasom minga andra, icke utsn förrytelse kubnat lösa konsistorii ofvavberörde yt