Aftonbladet – 9 maj 1838, sida 2

kunde erhålla laglig rätt att, i stället för 400 skeppund vid 2 härdar, smida 5, 6 a 70( skeppund för en fri härd, med mindre kostnad än förut, bryr sig föga eller intet on näringen, han ser blott på sina 2 härdar, oc kanske mera på grannarnes innehafvande kol fång, än på sin egen skog — oeh han drage af alla dessa förenade omständigheter straxt der slutsatsen: att som han har 2 härdar, men e kan för bristande skogsfång få mer än 1 sådan fri, så är det sbättrev att alia (äfven då 100 med öfverflödiga skogs-tillgångar) förblifvå nofrian med sina härdar likasom han med sin: 2, än att porättvisann skulle, till beforcrandt af näringens större utveckling, få sträckas änd: derhän, att Bruksägare med större skogstill. gångar skulle tillerxännas bättre rätt vid de. ras användande, än den som mindre, eller in gen skogstillgåäng äger att disponera, utöfver den tillverkningsrätt han redan fått sig til fula beloppet tillagd. Deita allt är ju så klart, att det ingen vidar bevisning erfordrar. — Och eftersom år 1836 upplysningea redan hade kommit så langt, att, af kanske 500 Bruksägare, 12 stycken högtidligen afsvuro sig och sina barn naringsfrihetens alla välgerningar, uader det de offrade ät ,främmande Gndar, på de af egennyttan och afuaden då för tilifället uppreste altaren; så hde det säkerligen icke numera något tvifvel, att ju icke Sveriges Bruksägande Landtadem, ,Odalmän, och Industri-idkare, (se härom Hi m:s uppbyggeliga själamessa i N:o 52 af Svenska Minerva) skola år 1838, i följd af den nyttiga vägledning de af Minerva-insändaren erhållit, finna sig föranlåtoe, att, nen för alla och alla för em undanbedja sig all slags fri jerntillverkningsrätt för framtiden, och, öfvertygade, som de böra vara, att icke eas ,lagbun: den frihet behöfves så länge som nådenn öfverflödar, i stället utbedja sig af gunst och nåd till exempel 20 proceats sbestämd tillökning, på alla smiden, och sådant utan al undersökning till på köpet. —Den som nu icke ens har full koltllgång till redan priviliegerad smide vunne då lika rätt, som hans granne med kolfång för 30 procents tillökning elle: för fritt smide, — — — Och rättvisans kraf vore ju då med ett enda penndrag upptylldt?! Således ännu en, gång bort med frihet och i synnerhet all kelfrihetn! men lefve nrättvisan och mjemlikheten,, hädanefter som hittills skyddade af nnåden! — Alla böra väl nu sunni ofveriyga sig derom: att frihetem dödar industrien, men nåden gör densamma lefvande; samt att det derföre med allt skäl kan sägas: Helåre singa näringar, än — nnäringsfrihetn!! — — — I förstån mig väl? — — — Tenax recti.