Aftonbladet – 7 maj 1838, sida 4

KONGL. KAPELLETS KONSERT. Det skulle väl kunna tyckas som om publiken, hvilken nu en tid bortåt blitvit i musikaliskt hänseende så flitigt bearbetad, borde kunpa draga parti af en sådan upptukte!se, men det visade sig åtminstone icke i Lördags, ty oaktadt den konsert, som då gafs, i ausecude så väl till valet af musiknumror, som uppträdande artister uppfyllde, så öfverträffade alli bvad man billigtvis ville begära, var den ganska glest besökt, och isynnerhet röjde sig tomhvien på åhörare å de platser der man är van att finna den så kallade vackra verlden, hvilken man vet eljest i våra dagar gerna är musikalisk, och Isom, för att förkorta tiden emellan kl. 8—12 lom supeaftnarna så ofta tillstädjer Orfeus att vara afledare för den magnetiska kraft, hvilken lutgår från Morfeus. Men det är saunt, man bar så många utgifter för välgörande ändamål, och nyckela till kassakisian behöfver vål någon gång hvila. Programmet till konserten var visserligen icke vackert så till vida, att den ej egentligen bjöd på några kuriositeter, hvarken i antiqvariskt eller andra hänseenden, decest man icke I bland sådave vill räkna HrFranz Berwalds musikaliska målning, slaget vid Leipzig,, — det l var för ötrigt blott ren musik, och rådant lockar just cj mången. Sjelfva nyfikenheten tycktes Iför afionen hafva lagt ned sitt vilde, ty, uppträdde der icke en berömd artist, den man tillförene ej hört? Men — han hade den sottisen att spela på fyra strävgar, och uilofvade hvarken pizzicato eller flageoletit; han var således icke qvalificerad att väcka stark begärelse att bli hörd. En artist som vill göra lycka nu för tiden, råder jag att ställa sig ull efterrättelse följande recept: 1:o Bör han i några veckor före konserten vandra omkring på Stockholies gator, klädd i någon fantastisk drägt, Går han på bänderna i stället for på fölterne, så är det desto bättre. 2:o Bör han välja ett instrument som har en vidunderlig skapnad. Basbasun är ej att förs akta. Om han blåser igenom klocki ställe för mun-stycket, så skulle han göra furore, 3:o Bör han lära sig att härma några djurs läten, och dertill att tala litet i buken eller i en tom låda, hvilket ör detsamma. 4:0 Bör han kusna dansa på samma gång som han spelar. Detta är den rätta ?Gradus ad parpassum. Men görom nu en utviknirg till en allvarsammare tonart. i Ouverturen till Boie!dieus Jean de Paris, hvarmed konserten började, har, så vidt ec. kan minnas, ej förut: blifvit här gjord, och intresserade således som en nyhet. Gerna må man för öfrigt erkänna, att detta var det enda intresse den egenteligen var egoad att väcka. Bernhard Rombergs qvicka och tillika vackra Capriccio öfver Svenska folkmelodier, har flera gånger förut här varit utförd så väl af kompositörer som af Hr Gehrmann, men aldrig kan rec, erinra sig hafva hört densamma