Aftonbladet – 7 maj 1838, sida 4

nekligen et arbete af gedigen förtjenst, men för att fullkomligt uppfatta dess skönheter, torde mau behöfva höra denova musik mer än en gång. De i oratoriet förekommande arierna hade blifvit uteslutna, och detta utan tvifvel ganska visligen, emedan enligt den rådande smaken vid detta gamla slags kompositioner, dessa arier gemenligen togos så godt som direkte ur operan och sålunda i allmänhet föga karmoziera med den högtidliga och storartade karakteren af det öfriga. Den af Vogler i harmoni satta julmelocica: Hvar christtrogen ete.n har man förut hört på, jag tror, ett par af Hr Mankells konserter, men den kan verkligen icke höras för ofia. Naumars Pilgrimer nas bön vid Jerusalems portar, samt Eyblers gradual: Sperate in deo ete.n voro tvenne nya saker, som säkerligen icke vunno mindre allmänt bifall. Den obhgata klarinetten, som tillhör den sistnämnda kören, gjorde ena alldeles cgen och i sanmng föriräflig effekt; det är j dessutom i denna komposition någonting af denne lefvande och friska anda, som ksrakterilserar Haydn, med hvilken Eybler var nära I förtrogen och hvars konstnärslyane äfven i allI mänhet icke lärer varit utan inflytande på Eyblers. Nauman är en kompositör, don jag nästan fruktar man i allmänhet skatiat alltför litet. Den kör af honom, hvermed man här gjorde bekantskap, är onekligen en komposition af utomordentligt värde, det är eit stycke af den mest subhma enkelhet, den innerligaste fromhet, och som mäktigt griper åhjsrarens känsla. Mozarts kantat visade sig värdig dea stora mästare, hvars namn den bär och den man som vanligt genast vid första tonerova igenkände. En kompositör, oss närmsare och som derför så mycket mer tog intresset i anspråk, var koncertgifvaren sjelf, som manr här på ett3 ganska fördelaktigt sätt lärde känna i musiken till Wallins sköna poem Guds lof. Den röjde på samma giog mycken innerlig känsla och förstånd i anordnivgen af det hela, samt utmärkte sig isynaerhet i soloa med kör genom en högst melodiös karakter ; med ett ord, den försvarade ganska val sin plats bredvid de öfriga här gifaa styckena, och dertill fordras i sanming vida mer än hvardaglig balt.