Aftonbladet – 4 maj 1838, sida 2

5 Ve VS SpdulaldilegeSid. Nu nalkas ock förf. Götha kanal. Som man kunde vänta af en man af metiern, har han öfver dess anläggving gifvit en så fullkomlig skildring, att den bör vara tillfredställande åtminstone för hvar oeh en dilettant, och man får en tillräcklig öfversigt af de krafter, den konst och de kapitaler, som blifvit nedlagda på det gigantiska företaget, samt på andra sidan redogörelse för de inkomster den redan inbragt och hvad man för framtiden kan vänta. Jemförelsen mellan denna kanal och flera utländska är instruktif och ej vanhedrande för svenska ihärdigheten. Från Söderköping går kanalen genom sjöarna Roxen och Boren, förbi Norsholm, Braskens residens oeh företagets ursprungliga vagga — förbi Linköping, nu för tiden, som det påstås, det lilla Stockholm i smak, fordom en biodig skådeplats för Carl 1X:s stränghet; det romantiska Ulfåsa, skådeplatsen för St. Britas botöfningar, Grefve Platens graf, om hvilken förf. lemnar en kort biografi; det under katholska tiden så vigtiga Wadstena, det pittoreska Omberg, samt den ej mindre romantiskt vaekra och nyckfulla Weitern. Öfver Carlsborgs fästning har författaren gifvit en fullständig beskrifning, uvan att likväl på något sätt ingå i den kinkiga frågan om centralförsvarets nytta. Mindre tillgång på historiskt märkvärdiga orter, men så mycket flera spår af den oerhörda på kanalen nedlagda mödan, erbjuder vestra kanallinien, tills slutligen den af Kinnekulle, Halle och Hunneberg kransade, samt enligt sägen af 365 öar uppfyllda Wenern, Sveriges största insjö med siaa 24 tillflöden oeb sitt enda utlopp, Götha elf, öppnar sig för seglaren, som styrer kosan förbi det så väl i andeliga som verldsliga historien så berömda Leckö slott och Wenersborg till Götha elfs mynning, der den kraftfulle Carl IX gaf Svenskarna första exemplet af kamalbyggnad geaom anläggandet af Carlsgraf, och sedermera Svenska snillet och kraften slösades på det ena misslyckade försöket efter det andra, att betvinga Trollhättans förfärliga vattenfall. Om denna kanal ger också författaren en detaljerad och interessant historia. Öfver Kungelf och resans slutpunkt Götheborg har man ock en rätt tillfredsställande tekning, äfvensom i allmänhet allt märkvärdigt vid hvarje ort under segelleden är omsorgsfullt anfördt. Ref. hemställer imedlertid, om ej vid en py upplaga något i sjelfva texten skulle tilläggas om de mer eller mindre farliga ställena på segelleden, ehuru djupen äro utsatta på kartan. Hvad sjelfva kartan angår, sakpar den ej, så vida Rel. kan bedöma, någon egenskap, som af omsorg och noggrannhet kan fordras. Deremot har man i första ögonblicket svårt att försona sig med dess format. Den saknar den åskådlighet, som en karta i större omfång gifver der belögenheten är utsatt i naturlig riginiog, och hvilket här, der allt går i rak linie, ofullkoroligt ersättes genom pilar och tecken, der kosan afviker i ett nytt väderstreck. Men man finner snart att detta varit nödvärdigt, för att uppfylla ea hufvudegenskap, som förf. måste söka för att göra henne till en reskamsrat på kanalen, nemligen att vara vig och portatif, och då det är just under färden som den skall nyttjas, hvarvid man ieke märker några stora svängningar, så erfar man lätt företrädet i dess handterande på det sättet, som den nu är inrättad. En aonan ganska väsentlig förtjenst af arbetet är, att det säljes för godt pris, och vi tro oss derföre kunna förutspå författaren, att det skall vinna afsättning i kapp med åvgfartygsbiljetterna. FEN