Aftonbladet – 4 maj 1838, sida 2

. L j . j lvigtigaste af sina insjöar. Huruvida denna förmån är köpt till för högt pris, eller icke, är -Ikanske svårt att afgöra, såvida man ej finner, nu sedan gerningen är gjord, allt vidare grubbel deröfver öfverflödigt och tröstar sig med det gamla goda ordspråket: Kostar det något, så smakar det något. Åtminstone lärer väl denna grundsats föresväfvat alla utmärkta Svenskar, som alttifrån 1516 tills nu önskat detta företags I verkställande, — en Brask, en Gustaf Wasa, TErik XIV, Carl IX, XI och XII, Gustaf II Adolf, Oxenstjerna, Svedenborg, Polhem och Platen, om man också vill medgifva, att de möj Iligtvis skulle hafva häpnat, om de kunnat öfi verskåda de kostnader, företaget fordrade i hela dess vidd. Men vare härmed huru som helst, -1så, om man afser från allt annat än den enskilde resandens eller varutransportörens beqvämlighet och förmån, har man alltid orsak att hafva upphofsmännen till detta företag i tacksamt minne. Mången resande minnes ock den lid, då han måste anförtro sig åt den osäkra skutan, oviss om han skulle framkomma denIna eller nästa månad, eller sätta sig på bondvagnen för att uthärda regna och slask, med den j säkra utsigten att blifva uppehållen, förargad och prejad på gästgifvargårdar och af hållkarlar och skjutsbönder och var på köpet förvisad, att äta mycket bra i fall han hade matjsäck som dugde. Genom ångfartens lyckliga uppfinning, är detta allt nu afhjelpt, och han föres säkert och på bestämd tid till sin destimation, så godt som under eget tak med de beqvämligheter en resande billigtvis kan önska sig. I afseende på the comforts of life hafva lalla resande Svenskar gjort en obestridlig vinst. Också går denna resetur så att säga genom sjelfva hjertat af Sverge, och har det mest mångsidiga intresse. Under det affärsmannen befinIner sig i grannskapet af alla Svenska kommunikationens lifspulsar, genomfar statistikern och naturforskaren en trakt, der de förnämsta laf fosterlandets produkter finnas och häfdernas lälskare och fornforskaren träffa i grannskapet laf denna farväg skådeplatsen för en mängd af I fosterlandets vigtigaste tilldragelser. Ja äfven den, som reser för sitt blotta nöje, eller poetiiska känslor, blir ej vanlottad. Af alla dessa skäl måste ett Pademecum, som ger den resande jen öfversigt öfver den trakt han har att passeIra och det märkvärdiga der är att betrakta, vara en välkommen skänk för våra kunskapsälskande resande, och de, som ej hafva tillfälle, att på sin färd förse sig med större Kartor och resbibliothek, stå i förbindelse hos Hr Schulz både för hans beskrifning om segelleden och den dertill bifogade Kartan. Anspråkslöst har denne unge författare förklarat sitt arbete blott: såsom ett bihaug till Kartan; men vi kunne försäkra, att äfven om denna ej vore, egde boken: sitt sjelfständiga värde, både för flit, forskning och en behaglig stil. Vi vilja som hastigast följa Förf. och fästa läsarens appmärksamhet på några punkter af hans tur. Den börjar naturligtvis med hufvudstaden, och Förf. lemnar (sid. 1—40) en rätt artig, ur Lundeqvist och Elers sammandragen beskrifning på denna hufvudstad, hvarvid intet väsendtligt är förbigånget, som hörer till dess historiska minnen, dess nuvarande inrättningar, dess styrelse, byggnader och handel. Redan för denna sakrika beskrifning vore boken värd att egas af hvarje resande, som första gången kommer till Stockholm, tedan går kosan utefter Mälarens stränder och öfver hvarje ort i den resandes väg lemnas en beskrifning. Kanske skulle man för öfrigt önskat, att vid hvarje inträde i ett nytt landskap, såsom, Södermanland, Östergötland etc. några drag! blifvit tillagda öfver landskapernas allmänna karakter. Men vidare i texten. Ref. gläder sig att finna någon, som delar den önskan han flera gånger vid förbifarten hyst, att en uthuggning i skogen måtte göras, för att göra: Drottningholm synligt åt stora segelleden. —! Vid Wellinge qvarnar tillägges, att de berömmas att under strängaste vintren sällan eller aldrig sakna vatten. — Att på Björkö det fordom så) berömda Birka varit, är en sak som våra nyare I Historieskrifvare ej vilja medgifva. — Förf. må! kta sig, att Telge Magistrat ej klagar öfver: orejudis, för det han säger, att staden ligger i I1 n ful trakt. Åtminstone finnas straxt bredvid c lera vackra utsigter. v Farten går vidare utåt Östersiän förh: da eQ 2 dA