Aftonbladet – 3 maj 1838, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Laharpes testamente. Denna akt är daterad d. 25 Juli 1837. La:harpe testamenterar deri åt kanton Waadt: sit I bibliotek, med undantag af de böcker, dem han sjelf fått i testamente, och några saker, som hafva afseende på naturvetenskaperna; vidare I kejsar Alexanders porträtt, en skänk af denne furste, med den önskan, att det måtte uppsätI tas i stora rådets sal: dragen af denne, Schweit zerfolkets mäktige vän — tillägger han — som i betryckets dagar tog de nya kantonerna, och isynnerhet kantonerna Argau och Waadt, i sitt beskydd, skola förvaras bland 0:s., — Sedan Laharpe anförtrott sin brefvexlipg med kejsar Alexander åt exekutorerne af testamentet, tillägger han: Då mina grundsatser och mitt språk icke vexlade efter de mäktiges på jorden nycker, så önskar jag, om några af dessa skrifter skulle öfverlefva mig, att de icke stympas. Jag besvär derföre exekutorerne af mitt testamente, att förr förstora alltsammans, än tillåta någon stympning eller dertill gifva handen. ;Isyonerhet hyser jag det förtroende till dem, att hvarken löfien eller botelser skola förmå dem att lemna detta anförtrodda gods ur sina händer. Skuile de förutse, att det icke vore i säkerhet i detta land, så må de söka att skicka det till England eller Frankrike, till grefve Lasteirie eller till Hr George de Lafayette. I Eogland till Lord Brougham, af hvilken jag väl icke har den äran att vara personhgen känd, men hvars oafbängiga karakter och grundsatser ingifva mig ett fullkomligt förtroende. Eller ock tull Förenta Staterna o. s. v. Jag är långt ifrån att öfverårifvet uppskatta värdet af de bref, som utgöra denna samling. Jag tror blott, att de skola bidraga att lära mera värdera den monark, till hvilken de voro ställde, och att det e ndast tillkommer en oväldigframtid, att fälla omdöme om deras värden, Testamentet slutar med följande ord: Farväl, mina vänner! förvaren min hågkomst. Hvad somicke är dödligt hos mig, skall utan tvifvel åt rvända till den käila, hvarifrån det flutit, och om det gifves minne på andra sidan grafven, så lefven J i eder väns. Han älskade sitt fädernesland och var oupphörligt betänrkt på medlen att trygga dess oafhängighet och förskaffa detsamma de inrättningar, förutom hvilka hvarken sann frihet eller allmän anda kunna äga bestånd. Hans ansträngaingar gynnades icke alltid af framgången; de ådrogo honom till och med tvister, som gjorde det tydligt för honom, att han borde draga sig ifrån de allmänna angelägenheterna. Om den sanna frihetens fiender förlåta sina samseten hvad de försökt emot denna frihet, så förlåter jag dem äfven. Måtte den sanna upplysningen oförmärkt tränga till de aflägsnasate tällen, finna ingång hos menniskor af allt folkklasser, hvilka ju alla hafva samma rätt till undervisning ; måtte denna upplysning befordra