Aftonbladet – 3 maj 1838, sida 3

och till alla möjliga laster; åtminstone borde ej allvarsamt straff stadgas i vår sjölag eller reg lemente för hvarje transaktion med dessa friby tare. Han projecterar äfven, att då en sjöman un der loppet af resan gjort sig känd som star mis:hushållare, maa ej borde efter lag vara för bunden att till en sådan genast på en gån utbetala dess tillgodohafvande saldo, utan at detta deponerades, för att så småningom kom: ma honom tillhanda, och han sålunda half tvingas att taga sig någonting före; och ej, såsom nu, i lätja och öfverdåd lefva på kredi på krogarne, tills skeppet är loss och afräkning och afbetalning utfalla, då krögaren annammar allt eller största delen, och han sedar har intet. Hvad bränvinet beträffar, avsåg Insändarer alltid ett modikt bruk ombord deraf, som er afledare för det starka begäret; och delar e deras tanka, som ifra för dess totala afläggande — denna radicala abstinentia skall endast göra folket så lystna efter den förbjudna frukten, at ett rigtigt syodafall vid första tillfälle skall inträffa. Han styrktes så mycket mera i denna tro, då han i en kIaliensk hamn, icke så längesedan, såg 4 Amerikanska såkallade Nykterhetsskepp efter hvarandra anlända, hvilkas besättningar samt och synnerligen vid första landgång söpo sig lika radicalt fulia, som de förut undvarit, och hvaraf det cnas våldförde sig på sin egen Koaptea. Insändaren har sett förslagen till ny Sjö-lag och Reglemente, och tycker, atti hvad som rörer sjöfolket (deras förhållande i tjensten, förscelser, brott och bestraffningar) detta ämne blifvit alideles för legert och knapphändigt bebandladt — samt ger i detta hänseende vida företrädet åt den gumla lagen; ty, ehuru i den många oproportionerliga straff finnas, såsom t. ex. för strängt för rymningsbrottet och för obetydligt för vaktförsummelser o. m. s., så finnas dock de flesta fall upptagne, och man vet på bvad fot man står — och han tror, att det är dessa allvarsamma lagar, som bibehållit vårt sjöfolk i någorlunda ordning och disciplin, jemförelsevis med Engelsmäu och Amerikanare, och som också gör, att ännu i dag en Svensk maros utgör ett desideratum för dessa nationer,. Stockholm i April 1838.