Aftonbladet – 30 april 1838, sida 2

skola, mötte icke stor sympati hos Jacob, ehuru han var konung öfver ett protestantiskt land, och sjelf hette protestant. Engelsmännen deremotl sympatiserade starkt med protestanterna i andra länder och önskade, att Jacob måtte kraftigt åtaga sig deras sak mot Spanien och Österrike, som då voro pelarne för mörkret och despotismen i Europa, och som hotade all frihet. Jacobs egen måg, kurfssten af Pfaltz, var för ögonblicket protestantismens representant och offer. Jacob tycktes således hafva ett dubbelt skäl att söka hämma spanska husets växande öfvermagt. Men han gjorde ingenting i denna anda; tvärtom väckte han sitt folks harm och alla andra folks förakt genom ett oupphörligt krusande för Englands naturlige och afsvurne fiende, densamme, från hvilken faror hotade hans undersåters och andre folks frihet. Sin måg öfvergaf han och desaveuerade högtidligen, emedan denne mottagit böhmiska folkets kallelse till dess konung ; och Jacob förklarade öppet, att ett folk aldrig hade rätt att gifva sig en furste, och att fursten beginge ett groft brott, om han mottoge i kallelsen. I Men sparska huset nöjde sig icke med att idrifva kurfursten ur Böhmen, utan beröfvade Ihonom tillika hans arfländer. Detta fann väl Jacob vara orättt emedan han ansåg en furste -Jaldrig kunna förverka sin ärfda rätt till kronan I (och så tro många Jacobar än.) Då hoppades ländtligen Engelsmännen, att deras Konung skulle i vakna ur sin sömn; men det skedde icke. Imedlertid begagnade han tillfället, för att skafIfa sig pengar. Han framställde för parlamentet behofvet af medel till en kraftigare inverikan för protestontismen och mågen; och medlen gåfvos: beredwvilligtDe användes dock till ; lannat, och det, hvartill de beviljades, blef urTaktlåtet. Han blott skickade ambassadörer til Madrid och Wien och lät dem hålla långa tal, låt hvilka hela verlden skrattade, och som bejtaltes med komplimenter för Jacobs vishet och I moderation, samt förhoppningar om uppfyllande af hans ömaste önskan, nemligen att få en In fantinna till gemål åt sin son — något som hejla verlden såg att Konungen i Spanien aldrig ämnade bevilja, men hvarmed Jacobs händer i många år bundos —. Sedan de beviljade subsidierne voro bort slöddrade, måste parlamentet åter anlitas. Men I Underhuset var döft för alla böner; i stället kom det med s. k. remonstrationer och besvär angående användandet af pengarna och hela gången af Jacobs politik. Då upplågade det räåtta Prerogatif-kriget, som räckte i tjuge år och slutligen kostade Jacobs son krona och lif. De föregående aderton åren af Jaeobs regering kunna anses såsom skärmytslingar och förberedelser. Under honom blef ingenting blodigt! utaf; men förbittringen rotfästade sig djupt hos nationen och bröt fram med oemotståndlig styrka, då hon ändtligen såg, att sonen icke hunl:; nit blifva klokare än fadren Ehuru det kan synas något vidlyftigt, tro vi oss dock böra upptaga en framställning af den första drabbningen i detta prerogatif-krig. —Il Underhuset befann sig (år 1621) i en viss för-1. lägenhet, emedan det förut lofvat pengar i fall; Konungen ville taga kraftiga åtgärder emot Spali nien. Nu lofvade han det; och man måste ( således fram med rätta skälet, hvarföre subsidili erne ändock vägrades, eller ock bevilja det he-ls gärda. Underhuset beslöt således en remonstra-? tion. hvari framställdes, buru som katolikerne ls fått för mycket insteg i England, tvärtemot lag; Ir huru Påfven och hans mest älskade son, (Kon. jr i Spanien) syftade till andligt och verldsligt öf-lc vervälde; huru alla katolska furstar förbundit sig !a o. sS. Vv. Det önskas derföre, att H. M, måtte ls högtidligare: erkänna och hjelpa protestanterna!n i andra länder, i synnerhet sin måg i Pfaltz, 8 att Prinsen (Carl I.) måitte förmälas med enlt protestantisk prinsessa, — och att strängare!b steg måtte tagas mot Recusants (dem, som vägrade supremati-eden.) Jacob, som i sitt tall d vid parlamentets öppnande hade sökt utstakai de gränser, Underhuset icke finge öfverträda, och framför allt inskärpa, att det icke måitelm inderstå sig att gifva något råd, då det ickeln: segärdes, blef synnerligen uppbragt öfver den-uj a remonstration, som visade, att huset icko)se